Böjningsformer av verbet 'att vara bra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aSluHu
أَصلُحُ
jag - nutid
SalaHtu
صَلَحتُ
jag - dåtid
'aSluHa
أَصلُحَ
jag - subjunktiv
'aSluH
أَصلُح
jag - jussiv
du (m)
taSluHu
تَصلُحُ
du (m) - nutid
SalaHta
صَلَحتَ
du (m) - dåtid
taSluHa
تَصلُحَ
du (m) - subjunktiv
taSluH
تَصلُح
du (m) - jussiv
du (f)
taSluHiina
تَصلُحِينَ
du (f) - nutid
SalaHti
صَلَحتِ
du (f) - dåtid
taSluHii
تَصلُحِي
du (f) - subjunktiv
taSluHii
تَصلُحِي
du (f) - jussiv
han
yaSluHu
يَصلُحُ
han - nutid
SalaHa
صَلَحَ
han - dåtid
yaSluHa
يَصلُحَ
han - subjunktiv
yaSluH
يَصلُح
han - jussiv
hon
taSluHu
تَصلُحُ
hon - nutid
SalaHat
صَلَحَت
hon - dåtid
taSluHa
تَصلُحَ
hon - subjunktiv
taSluH
تَصلُح
hon - jussiv
vi
naSluHu
نَصلُحُ
vi - nutid
SalaHnaa
صَلَحنَا
vi - dåtid
naSluHa
نَصلُحَ
vi - subjunktiv
naSluH
نَصلُح
vi - jussiv
ni (m)
taSluHuuna
تَصلُحُونَ
ni (m) - nutid
SalaHtum
صَلَحتُم
ni (m) - dåtid
taSluHuu
تَصلُحُوا
ni (m) - subjunktiv
taSluHuu
تَصلُحُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taSluHna
تَصلُحنَ
ni (f) - nutid
SalaHtunna
صَلَحتُنَّ
ni (f) - dåtid
taSluHna
تَصلُحنَ
ni (f) - subjunktiv
taSluHna
تَصلُحنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaSluHuuna
يَصلُحُونَ
de (m) - nutid
SalaHuu
صَلَحُوا
de (m) - dåtid
yaSluHuu
يَصلُحُوا
de (m) - subjunktiv
yaSluHuu
يَصلُحُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaSluHna
يَصلُحنَ
de (f) - nutid
SalaHna
صَلَحنَ
de (f) - dåtid
yaSluHna
يَصلُحنَ
de (f) - subjunktiv
yaSluHna
يَصلُحنَ
de (f) - jussiv
ni två
taSluHaani
تَصلُحَانِ
ni två - nutid
SalaHtumaa
صَلَحتُمَا
ni två - dåtid
taSluHaa
تَصلُحَا
ni två - subjunktiv
taSluHaa
تَصلُحَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaSluHaani
يَصلُحَانِ
de två (m) - nutid
SalaHaa
صَلَحَا
de två (m) - dåtid
yaSluHaa
يَصلُحَا
de två (m) - subjunktiv
yaSluHaa
يَصلُحَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taSluHaani
تَصلُحَانِ
de två (f) - nutid
SalaHataa
صَلَحَتَا
de två (f) - dåtid
taSluHaa
تَصلُحَا
de två (f) - subjunktiv
taSluHaa
تَصلُحَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'uSluH
أُصلُح
du (m) - imperativ
du (f)
'uSluHii
أُصلُحِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'uSluHaa
أُصلُحَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'uSluHuu
أُصلُحُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'uSluHna
أُصلُحنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.