Böjningsformer av verbet 'att behandla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3aaliju
أُعَالِجُ
jag - nutid
3aalajtu
عَالَجتُ
jag - dåtid
'u3aalij
أُعَالِج
jag - subjunktiv
'u3aalij
أُعَالِج
jag - jussiv
du (m)
tu3aaliju
تُعَالِجُ
du (m) - nutid
3aalajta
عَالَجتَ
du (m) - dåtid
tu3aalij
تُعَالِج
du (m) - subjunktiv
tu3aalij
تُعَالِج
du (m) - jussiv
du (f)
tu3aalijiina
تُعَالِجِينَ
du (f) - nutid
3aalajti
عَالَجتِ
du (f) - dåtid
tu3aalijii
تُعَالِجِي
du (f) - subjunktiv
tu3aalijii
تُعَالِجِي
du (f) - jussiv
han
yu3aaliju
يُعَالِجُ
han - nutid
3aalaja
عَالَجَ
han - dåtid
yu3aalij
يُعَالِج
han - subjunktiv
yu3aalij
يُعَالِج
han - jussiv
hon
tu3aaliju
تُعَالِجُ
hon - nutid
3aalajat
عَالَجَت
hon - dåtid
tu3aalij
تُعَالِج
hon - subjunktiv
tu3aalij
تُعَالِج
hon - jussiv
vi
nu3aaliju
نُعَالِجُ
vi - nutid
3aalajnaa
عَالَجنَا
vi - dåtid
nu3aalij
نُعَالِج
vi - subjunktiv
nu3aalij
نُعَالِج
vi - jussiv
ni (m)
tu3aalijuuna
تُعَالِجُونَ
ni (m) - nutid
3aalajtum
عَالَجتُم
ni (m) - dåtid
tu3aalijuu
تُعَالِجُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3aalijuu
تُعَالِجُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3aalijna
تُعَالِجنَ
ni (f) - nutid
3aalajtunna
عَالَجتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3aalijna
تُعَالِجنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3aalijna
تُعَالِجنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3aalijuuna
يُعَالِجُونَ
de (m) - nutid
3aalajuu
عَالَجُوا
de (m) - dåtid
yu3aalijuu
يُعَالِجُوا
de (m) - subjunktiv
yu3aalijuu
يُعَالِجُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3aalijna
يُعَالِجنَ
de (f) - nutid
3aalajna
عَالَجنَ
de (f) - dåtid
yu3aalijna
يُعَالِجنَ
de (f) - subjunktiv
yu3aalijna
يُعَالِجنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3aalijaani
تُعَالِجَانِ
ni två - nutid
3aalajtumaa
عَالَجتُمَا
ni två - dåtid
tu3aalijaa
تُعَالِجَا
ni två - subjunktiv
tu3aalijaa
تُعَالِجَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3aalijaani
يُعَالِجَانِ
de två (m) - nutid
3aalajaa
عَالَجَا
de två (m) - dåtid
yu3aalijaa
يُعَالِجَا
de två (m) - subjunktiv
yu3aalijaa
يُعَالِجَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3aalijaani
تُعَالِجَانِ
de två (f) - nutid
3aalajataa
عَالَجَتَا
de två (f) - dåtid
tu3aalijaa
تُعَالِجَا
de två (f) - subjunktiv
tu3aalijaa
تُعَالِجَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.