Böjningsformer av verbet 'att klandra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3ayyibu
أُعَيِّبُ
jag - nutid
3ayyabtu
عَيَّبتُ
jag - dåtid
'u3ayyib
أُعَيِّب
jag - subjunktiv
'u3ayyib
أُعَيِّب
jag - jussiv
du (m)
tu3ayyibu
تُعَيِّبُ
du (m) - nutid
3ayyabta
عَيَّبتَ
du (m) - dåtid
tu3ayyib
تُعَيِّب
du (m) - subjunktiv
tu3ayyib
تُعَيِّب
du (m) - jussiv
du (f)
tu3ayyibiina
تُعَيِّبِينَ
du (f) - nutid
3ayyabti
عَيَّبتِ
du (f) - dåtid
tu3ayyibii
تُعَيِّبِي
du (f) - subjunktiv
tu3ayyibii
تُعَيِّبِي
du (f) - jussiv
han
yu3ayyibu
يُعَيِّبُ
han - nutid
3ayyaba
عَيَّبَ
han - dåtid
yu3ayyib
يُعَيِّب
han - subjunktiv
yu3ayyib
يُعَيِّب
han - jussiv
hon
tu3ayyibu
تُعَيِّبُ
hon - nutid
3ayyabat
عَيَّبَت
hon - dåtid
tu3ayyib
تُعَيِّب
hon - subjunktiv
tu3ayyib
تُعَيِّب
hon - jussiv
vi
nu3ayyibu
نُعَيِّبُ
vi - nutid
3ayyabnaa
عَيَّبنَا
vi - dåtid
nu3ayyib
نُعَيِّب
vi - subjunktiv
nu3ayyib
نُعَيِّب
vi - jussiv
ni (m)
tu3ayyibuuna
تُعَيِّبُونَ
ni (m) - nutid
3ayyabtum
عَيَّبتُم
ni (m) - dåtid
tu3ayyibuu
تُعَيِّبُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3ayyibuu
تُعَيِّبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3ayyibna
تُعَيِّبنَ
ni (f) - nutid
3ayyabtunna
عَيَّبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3ayyibna
تُعَيِّبنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3ayyibna
تُعَيِّبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3ayyibuuna
يُعَيِّبُونَ
de (m) - nutid
3ayyabuu
عَيَّبُوا
de (m) - dåtid
yu3ayyibuu
يُعَيِّبُوا
de (m) - subjunktiv
yu3ayyibuu
يُعَيِّبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3ayyibna
يُعَيِّبنَ
de (f) - nutid
3ayyabna
عَيَّبنَ
de (f) - dåtid
yu3ayyibna
يُعَيِّبنَ
de (f) - subjunktiv
yu3ayyibna
يُعَيِّبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3ayyibaani
تُعَيِّبَانِ
ni två - nutid
3ayyabtumaa
عَيَّبتُمَا
ni två - dåtid
tu3ayyibaa
تُعَيِّبَا
ni två - subjunktiv
tu3ayyibaa
تُعَيِّبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3ayyibaani
يُعَيِّبَانِ
de två (m) - nutid
3ayyabaa
عَيَّبَا
de två (m) - dåtid
yu3ayyibaa
يُعَيِّبَا
de två (m) - subjunktiv
yu3ayyibaa
يُعَيِّبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3ayyibaani
تُعَيِّبَانِ
de två (f) - nutid
3ayyabataa
عَيَّبَتَا
de två (f) - dåtid
tu3ayyibaa
تُعَيِّبَا
de två (f) - subjunktiv
tu3ayyibaa
تُعَيِّبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.