Böjningsformer av verbet 'att ruttna'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3fanu
أَعفَنُ
jag - nutid
3afintu
عَفِنتُ
jag - dåtid
'a3fana
أَعفَنَ
jag - subjunktiv
'a3fan
أَعفَن
jag - jussiv
du (m)
ta3fanu
تَعفَنُ
du (m) - nutid
3afinta
عَفِنتَ
du (m) - dåtid
ta3fana
تَعفَنَ
du (m) - subjunktiv
ta3fan
تَعفَن
du (m) - jussiv
du (f)
ta3faniina
تَعفَنِينَ
du (f) - nutid
3afinti
عَفِنتِ
du (f) - dåtid
ta3fanii
تَعفَنِي
du (f) - subjunktiv
ta3fanii
تَعفَنِي
du (f) - jussiv
han
ya3fanu
يَعفَنُ
han - nutid
3afina
عَفِنَ
han - dåtid
ya3fana
يَعفَنَ
han - subjunktiv
ya3fan
يَعفَن
han - jussiv
hon
ta3fanu
تَعفَنُ
hon - nutid
3afinat
عَفِنَت
hon - dåtid
ta3fana
تَعفَنَ
hon - subjunktiv
ta3fan
تَعفَن
hon - jussiv
vi
na3fanu
نَعفَنُ
vi - nutid
3afinnaa
عَفِنَّا
vi - dåtid
na3fana
نَعفَنَ
vi - subjunktiv
na3fan
نَعفَن
vi - jussiv
ni (m)
ta3fanuuna
تَعفَنُونَ
ni (m) - nutid
3afintum
عَفِنتُم
ni (m) - dåtid
ta3fanuu
تَعفَنُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3fanuu
تَعفَنُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3fanna
تَعفَنَّ
ni (f) - nutid
3afintunna
عَفِنتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3fanna
تَعفَنَّ
ni (f) - subjunktiv
ta3fanna
تَعفَنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3fanuuna
يَعفَنُونَ
de (m) - nutid
3afinuu
عَفِنُوا
de (m) - dåtid
ya3fanuu
يَعفَنُوا
de (m) - subjunktiv
ya3fanuu
يَعفَنُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3fanna
يَعفَنَّ
de (f) - nutid
3afinna
عَفِنَّ
de (f) - dåtid
ya3fanna
يَعفَنَّ
de (f) - subjunktiv
ya3fanna
يَعفَنَّ
de (f) - jussiv
ni två
ta3fanaani
تَعفَنَانِ
ni två - nutid
3afintumaa
عَفِنتُمَا
ni två - dåtid
ta3fanaa
تَعفَنَا
ni två - subjunktiv
ta3fanaa
تَعفَنَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3fanaani
يَعفَنَانِ
de två (m) - nutid
3afinaa
عَفِنَا
de två (m) - dåtid
ya3fanaa
يَعفَنَا
de två (m) - subjunktiv
ya3fanaa
يَعفَنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3fanaani
تَعفَنَانِ
de två (f) - nutid
3afinataa
عَفِنَتَا
de två (f) - dåtid
ta3fanaa
تَعفَنَا
de två (f) - subjunktiv
ta3fanaa
تَعفَنَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'i3fan
إِعفَن
du (m) - imperativ
du (f)
'i3fanii
إِعفَنِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'i3fanaa
إِعفَنَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'i3fanuu
إِعفَنُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'i3fanna
إِعفَننَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.