Böjningsformer av verbet 'att bredda, öka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwassi3u
أُوَسِّعُ
jag - nutid
wassa3tu
وَسَّعتُ
jag - dåtid
'uwassi3
أُوَسِّع
jag - subjunktiv
'uwassi3
أُوَسِّع
jag - jussiv
du (m)
tuwassi3u
تُوَسِّعُ
du (m) - nutid
wassa3ta
وَسَّعتَ
du (m) - dåtid
tuwassi3
تُوَسِّع
du (m) - subjunktiv
tuwassi3
تُوَسِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuwassi3iina
تُوَسِّعِينَ
du (f) - nutid
wassa3ti
وَسَّعتِ
du (f) - dåtid
tuwassi3ii
تُوَسِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuwassi3ii
تُوَسِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuwassi3u
يُوَسِّعُ
han - nutid
wassa3a
وَسَّعَ
han - dåtid
yuwassi3
يُوَسِّع
han - subjunktiv
yuwassi3
يُوَسِّع
han - jussiv
hon
tuwassi3u
تُوَسِّعُ
hon - nutid
wassa3at
وَسَّعَت
hon - dåtid
tuwassi3
تُوَسِّع
hon - subjunktiv
tuwassi3
تُوَسِّع
hon - jussiv
vi
nuwassi3u
نُوَسِّعُ
vi - nutid
wassa3naa
وَسَّعنَا
vi - dåtid
nuwassi3
نُوَسِّع
vi - subjunktiv
nuwassi3
نُوَسِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuwassi3uuna
تُوَسِّعُونَ
ni (m) - nutid
wassa3tum
وَسَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuwassi3uu
تُوَسِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwassi3uu
تُوَسِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwassi3na
تُوَسِّعنَ
ni (f) - nutid
wassa3tunna
وَسَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwassi3na
تُوَسِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwassi3na
تُوَسِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwassi3uuna
يُوَسِّعُونَ
de (m) - nutid
wassa3uu
وَسَّعُوا
de (m) - dåtid
yuwassi3uu
يُوَسِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuwassi3uu
يُوَسِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwassi3na
يُوَسِّعنَ
de (f) - nutid
wassa3na
وَسَّعنَ
de (f) - dåtid
yuwassi3na
يُوَسِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuwassi3na
يُوَسِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwassi3aani
تُوَسِّعَانِ
ni två - nutid
wassa3tumaa
وَسَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuwassi3aa
تُوَسِّعَا
ni två - subjunktiv
tuwassi3aa
تُوَسِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwassi3aani
يُوَسِّعَانِ
de två (m) - nutid
wassa3aa
وَسَّعَا
de två (m) - dåtid
yuwassi3aa
يُوَسِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuwassi3aa
يُوَسِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwassi3aani
تُوَسِّعَانِ
de två (f) - nutid
wassa3ataa
وَسَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuwassi3aa
تُوَسِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuwassi3aa
تُوَسِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.