Böjningsformer av verbet 'att göra grumlig, störa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3akkiru
أُعَكِّرُ
jag - nutid
3akkartu
عَكَّرتُ
jag - dåtid
'u3akkir
أُعَكِّر
jag - subjunktiv
'u3akkir
أُعَكِّر
jag - jussiv
du (m)
tu3akkiru
تُعَكِّرُ
du (m) - nutid
3akkarta
عَكَّرتَ
du (m) - dåtid
tu3akkir
تُعَكِّر
du (m) - subjunktiv
tu3akkir
تُعَكِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tu3akkiriina
تُعَكِّرِينَ
du (f) - nutid
3akkarti
عَكَّرتِ
du (f) - dåtid
tu3akkirii
تُعَكِّرِي
du (f) - subjunktiv
tu3akkirii
تُعَكِّرِي
du (f) - jussiv
han
yu3akkiru
يُعَكِّرُ
han - nutid
3akkara
عَكَّرَ
han - dåtid
yu3akkir
يُعَكِّر
han - subjunktiv
yu3akkir
يُعَكِّر
han - jussiv
hon
tu3akkiru
تُعَكِّرُ
hon - nutid
3akkarat
عَكَّرَت
hon - dåtid
tu3akkir
تُعَكِّر
hon - subjunktiv
tu3akkir
تُعَكِّر
hon - jussiv
vi
nu3akkiru
نُعَكِّرُ
vi - nutid
3akkarnaa
عَكَّرنَا
vi - dåtid
nu3akkir
نُعَكِّر
vi - subjunktiv
nu3akkir
نُعَكِّر
vi - jussiv
ni (m)
tu3akkiruuna
تُعَكِّرُونَ
ni (m) - nutid
3akkartum
عَكَّرتُم
ni (m) - dåtid
tu3akkiruu
تُعَكِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3akkiruu
تُعَكِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3akkirna
تُعَكِّرنَ
ni (f) - nutid
3akkartunna
عَكَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3akkirna
تُعَكِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3akkirna
تُعَكِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3akkiruuna
يُعَكِّرُونَ
de (m) - nutid
3akkaruu
عَكَّرُوا
de (m) - dåtid
yu3akkiruu
يُعَكِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yu3akkiruu
يُعَكِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3akkirna
يُعَكِّرنَ
de (f) - nutid
3akkarna
عَكَّرنَ
de (f) - dåtid
yu3akkirna
يُعَكِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yu3akkirna
يُعَكِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3akkiraani
تُعَكِّرَانِ
ni två - nutid
3akkartumaa
عَكَّرتُمَا
ni två - dåtid
tu3akkiraa
تُعَكِّرَا
ni två - subjunktiv
tu3akkiraa
تُعَكِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3akkiraani
يُعَكِّرَانِ
de två (m) - nutid
3akkaraa
عَكَّرَا
de två (m) - dåtid
yu3akkiraa
يُعَكِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yu3akkiraa
يُعَكِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3akkiraani
تُعَكِّرَانِ
de två (f) - nutid
3akkarataa
عَكَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tu3akkiraa
تُعَكِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tu3akkiraa
تُعَكِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.