Böjningsformer av verbet 'att smälta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'adhuubu
أَذُوبُ
jag - nutid
dhubtu
ذُبتُ
jag - dåtid
'adhuba
أَذُبَ
jag - subjunktiv
'adhub
أَذُب
jag - jussiv
du (m)
tadhuubu
تَذُوبُ
du (m) - nutid
dhubta
ذُبتَ
du (m) - dåtid
tadhuba
تَذُبَ
du (m) - subjunktiv
tadhub
تَذُب
du (m) - jussiv
du (f)
tadhuubiina
تَذُوبِينَ
du (f) - nutid
dhubti
ذُبتِ
du (f) - dåtid
tadhuubii
تَذُوبِي
du (f) - subjunktiv
tadhuubii
تَذُوبِي
du (f) - jussiv
han
yadhuubu
يَذُوبُ
han - nutid
dhaaba
ذَابَ
han - dåtid
yadhuba
يَذُبَ
han - subjunktiv
yadhub
يَذُب
han - jussiv
hon
tadhuubu
تَذُوبُ
hon - nutid
dhaabat
ذَابَت
hon - dåtid
tadhuba
تَذُبَ
hon - subjunktiv
tadhub
تَذُب
hon - jussiv
vi
nadhuubu
نَذُوبُ
vi - nutid
dhubnaa
ذُبنَا
vi - dåtid
nadhuba
نَذُبَ
vi - subjunktiv
nadhub
نَذُب
vi - jussiv
ni (m)
tadhuubuuna
تَذُوبُونَ
ni (m) - nutid
dhubtum
ذُبتُم
ni (m) - dåtid
tadhuubuu
تَذُوبُوا
ni (m) - subjunktiv
tadhuubuu
تَذُوبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tadhubna
تَذُبنَ
ni (f) - nutid
dhubtunna
ذُبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tadhubna
تَذُبنَ
ni (f) - subjunktiv
tadhubna
تَذُبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yadhuubuuna
يَذُوبُونَ
de (m) - nutid
dhaabuu
ذَابُوا
de (m) - dåtid
yadhuubuu
يَذُوبُوا
de (m) - subjunktiv
yadhuubuu
يَذُوبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yadhubna
يَذُبنَ
de (f) - nutid
dhubna
ذُبنَ
de (f) - dåtid
yadhubna
يَذُبنَ
de (f) - subjunktiv
yadhubna
يَذُبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tadhuubaani
تَذُوبَانِ
ni två - nutid
dhubtumaa
ذُبتُمَا
ni två - dåtid
tadhubaa
تَذُبَا
ni två - subjunktiv
tadhubaa
تَذُبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yadhuubaani
يَذُوبَانِ
de två (m) - nutid
dhubaa
ذُبَا
de två (m) - dåtid
yadhubaa
يَذُبَا
de två (m) - subjunktiv
yadhubaa
يَذُبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tadhuubaani
تَذُوبَانِ
de två (f) - nutid
dhubataa
ذُبَتَا
de två (f) - dåtid
tadhubaa
تَذُبَا
de två (f) - subjunktiv
tadhubaa
تَذُبَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
dhub
ذُب
du (m) - imperativ
du (f)
dhuubii
ذُوبِي
du (f) - imperativ
du (dual)
dhuubaa
ذُوبَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
dhuubuu
ذُوبُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
dhubna
ذُبنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.