Böjningsformer av verbet 'att bekämpa, stÃ¥ emot'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3aanidu
أُعَانِدُ
jag - nutid
3aanadtu
عَانَدتُ
jag - dåtid
'u3aanid
أُعَانِد
jag - subjunktiv
'u3aanid
أُعَانِد
jag - jussiv
du (m)
tu3aanidu
تُعَانِدُ
du (m) - nutid
3aanadta
عَانَدتَ
du (m) - dåtid
tu3aanid
تُعَانِد
du (m) - subjunktiv
tu3aanid
تُعَانِد
du (m) - jussiv
du (f)
tu3aanidiina
تُعَانِدِينَ
du (f) - nutid
3aanadti
عَانَدتِ
du (f) - dåtid
tu3aanidii
تُعَانِدِي
du (f) - subjunktiv
tu3aanidii
تُعَانِدِي
du (f) - jussiv
han
yu3aanidu
يُعَانِدُ
han - nutid
3aanada
عَانَدَ
han - dåtid
yu3aanid
يُعَانِد
han - subjunktiv
yu3aanid
يُعَانِد
han - jussiv
hon
tu3aanidu
تُعَانِدُ
hon - nutid
3aanadat
عَانَدَت
hon - dåtid
tu3aanid
تُعَانِد
hon - subjunktiv
tu3aanid
تُعَانِد
hon - jussiv
vi
nu3aanidu
نُعَانِدُ
vi - nutid
3aanadnaa
عَانَدنَا
vi - dåtid
nu3aanid
نُعَانِد
vi - subjunktiv
nu3aanid
نُعَانِد
vi - jussiv
ni (m)
tu3aaniduuna
تُعَانِدُونَ
ni (m) - nutid
3aanadtum
عَانَدتُم
ni (m) - dåtid
tu3aaniduu
تُعَانِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3aaniduu
تُعَانِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3aanidna
تُعَانِدنَ
ni (f) - nutid
3aanadtunna
عَانَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3aanidna
تُعَانِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3aanidna
تُعَانِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3aaniduuna
يُعَانِدُونَ
de (m) - nutid
3aanaduu
عَانَدُوا
de (m) - dåtid
yu3aaniduu
يُعَانِدُوا
de (m) - subjunktiv
yu3aaniduu
يُعَانِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3aanidna
يُعَانِدنَ
de (f) - nutid
3aanadna
عَانَدنَ
de (f) - dåtid
yu3aanidna
يُعَانِدنَ
de (f) - subjunktiv
yu3aanidna
يُعَانِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3aanidaani
تُعَانِدَانِ
ni två - nutid
3aanadtumaa
عَانَدتُمَا
ni två - dåtid
tu3aanidaa
تُعَانِدَا
ni två - subjunktiv
tu3aanidaa
تُعَانِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3aanidaani
يُعَانِدَانِ
de två (m) - nutid
3aanadaa
عَانَدَا
de två (m) - dåtid
yu3aanidaa
يُعَانِدَا
de två (m) - subjunktiv
yu3aanidaa
يُعَانِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3aanidaani
تُعَانِدَانِ
de två (f) - nutid
3aanadataa
عَانَدَتَا
de två (f) - dåtid
tu3aanidaa
تُعَانِدَا
de två (f) - subjunktiv
tu3aanidaa
تُعَانِدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.