Böjningsformer av verbet 'att montera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'urakkibu
أُرَكِّبُ
jag - nutid
rakkabtu
رَكَّبتُ
jag - dåtid
'urakkib
أُرَكِّب
jag - subjunktiv
'urakkib
أُرَكِّب
jag - jussiv
du (m)
turakkibu
تُرَكِّبُ
du (m) - nutid
rakkabta
رَكَّبتَ
du (m) - dåtid
turakkib
تُرَكِّب
du (m) - subjunktiv
turakkib
تُرَكِّب
du (m) - jussiv
du (f)
turakkibiina
تُرَكِّبِينَ
du (f) - nutid
rakkabti
رَكَّبتِ
du (f) - dåtid
turakkibii
تُرَكِّبِي
du (f) - subjunktiv
turakkibii
تُرَكِّبِي
du (f) - jussiv
han
yurakkibu
يُرَكِّبُ
han - nutid
rakkaba
رَكَّبَ
han - dåtid
yurakkib
يُرَكِّب
han - subjunktiv
yurakkib
يُرَكِّب
han - jussiv
hon
turakkibu
تُرَكِّبُ
hon - nutid
rakkabat
رَكَّبَت
hon - dåtid
turakkib
تُرَكِّب
hon - subjunktiv
turakkib
تُرَكِّب
hon - jussiv
vi
nurakkibu
نُرَكِّبُ
vi - nutid
rakkabnaa
رَكَّبنَا
vi - dåtid
nurakkib
نُرَكِّب
vi - subjunktiv
nurakkib
نُرَكِّب
vi - jussiv
ni (m)
turakkibuuna
تُرَكِّبُونَ
ni (m) - nutid
rakkabtum
رَكَّبتُم
ni (m) - dåtid
turakkibuu
تُرَكِّبُوا
ni (m) - subjunktiv
turakkibuu
تُرَكِّبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turakkibna
تُرَكِّبنَ
ni (f) - nutid
rakkabtunna
رَكَّبتُنَّ
ni (f) - dåtid
turakkibna
تُرَكِّبنَ
ni (f) - subjunktiv
turakkibna
تُرَكِّبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yurakkibuuna
يُرَكِّبُونَ
de (m) - nutid
rakkabuu
رَكَّبُوا
de (m) - dåtid
yurakkibuu
يُرَكِّبُوا
de (m) - subjunktiv
yurakkibuu
يُرَكِّبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yurakkibna
يُرَكِّبنَ
de (f) - nutid
rakkabna
رَكَّبنَ
de (f) - dåtid
yurakkibna
يُرَكِّبنَ
de (f) - subjunktiv
yurakkibna
يُرَكِّبنَ
de (f) - jussiv
ni två
turakkibaani
تُرَكِّبَانِ
ni två - nutid
rakkabtumaa
رَكَّبتُمَا
ni två - dåtid
turakkibaa
تُرَكِّبَا
ni två - subjunktiv
turakkibaa
تُرَكِّبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yurakkibaani
يُرَكِّبَانِ
de två (m) - nutid
rakkabaa
رَكَّبَا
de två (m) - dåtid
yurakkibaa
يُرَكِّبَا
de två (m) - subjunktiv
yurakkibaa
يُرَكِّبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turakkibaani
تُرَكِّبَانِ
de två (f) - nutid
rakkabataa
رَكَّبَتَا
de två (f) - dåtid
turakkibaa
تُرَكِّبَا
de två (f) - subjunktiv
turakkibaa
تُرَكِّبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.