Böjningsformer av verbet 'att förklara, tolka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ufassiru
أُفَسِّرُ
jag - nutid
fassartu
فَسَّرتُ
jag - dåtid
'ufassir
أُفَسِّر
jag - subjunktiv
'ufassir
أُفَسِّر
jag - jussiv
du (m)
tufassiru
تُفَسِّرُ
du (m) - nutid
fassarta
فَسَّرتَ
du (m) - dåtid
tufassir
تُفَسِّر
du (m) - subjunktiv
tufassir
تُفَسِّر
du (m) - jussiv
du (f)
tufassiriina
تُفَسِّرِينَ
du (f) - nutid
fassarti
فَسَّرتِ
du (f) - dåtid
tufassirii
تُفَسِّرِي
du (f) - subjunktiv
tufassirii
تُفَسِّرِي
du (f) - jussiv
han
yufassiru
يُفَسِّرُ
han - nutid
fassara
فَسَّرَ
han - dåtid
yufassir
يُفَسِّر
han - subjunktiv
yufassir
يُفَسِّر
han - jussiv
hon
tufassiru
تُفَسِّرُ
hon - nutid
fassarat
فَسَّرَت
hon - dåtid
tufassir
تُفَسِّر
hon - subjunktiv
tufassir
تُفَسِّر
hon - jussiv
vi
nufassiru
نُفَسِّرُ
vi - nutid
fassarnaa
فَسَّرنَا
vi - dåtid
nufassir
نُفَسِّر
vi - subjunktiv
nufassir
نُفَسِّر
vi - jussiv
ni (m)
tufassiruuna
تُفَسِّرُونَ
ni (m) - nutid
fassartum
فَسَّرتُم
ni (m) - dåtid
tufassiruu
تُفَسِّرُوا
ni (m) - subjunktiv
tufassiruu
تُفَسِّرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tufassirna
تُفَسِّرنَ
ni (f) - nutid
fassartunna
فَسَّرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tufassirna
تُفَسِّرنَ
ni (f) - subjunktiv
tufassirna
تُفَسِّرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yufassiruuna
يُفَسِّرُونَ
de (m) - nutid
fassaruu
فَسَّرُوا
de (m) - dåtid
yufassiruu
يُفَسِّرُوا
de (m) - subjunktiv
yufassiruu
يُفَسِّرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yufassirna
يُفَسِّرنَ
de (f) - nutid
fassarna
فَسَّرنَ
de (f) - dåtid
yufassirna
يُفَسِّرنَ
de (f) - subjunktiv
yufassirna
يُفَسِّرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tufassiraani
تُفَسِّرَانِ
ni två - nutid
fassartumaa
فَسَّرتُمَا
ni två - dåtid
tufassiraa
تُفَسِّرَا
ni två - subjunktiv
tufassiraa
تُفَسِّرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yufassiraani
يُفَسِّرَانِ
de två (m) - nutid
fassaraa
فَسَّرَا
de två (m) - dåtid
yufassiraa
يُفَسِّرَا
de två (m) - subjunktiv
yufassiraa
يُفَسِّرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tufassiraani
تُفَسِّرَانِ
de två (f) - nutid
fassarataa
فَسَّرَتَا
de två (f) - dåtid
tufassiraa
تُفَسِّرَا
de två (f) - subjunktiv
tufassiraa
تُفَسِّرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.