Böjningsformer av verbet 'att abdikera, avgÃ¥, sluta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3tazilu
أَعتَزِلُ
jag - nutid
'i3tazaltu
إِعتَزَلتُ
jag - dåtid
'a3tazil
أَعتَزِل
jag - subjunktiv
'a3tazil
أَعتَزِل
jag - jussiv
du (m)
ta3tazilu
تَعتَزِلُ
du (m) - nutid
'i3tazalta
إِعتَزَلتَ
du (m) - dåtid
ta3tazil
تَعتَزِل
du (m) - subjunktiv
ta3tazil
تَعتَزِل
du (m) - jussiv
du (f)
ta3taziliina
تَعتَزِلِينَ
du (f) - nutid
'i3tazalti
إِعتَزَلتِ
du (f) - dåtid
ta3tazilii
تَعتَزِلِي
du (f) - subjunktiv
ta3tazilii
تَعتَزِلِي
du (f) - jussiv
han
ya3tazilu
يَعتَزِلُ
han - nutid
'i3tazala
إِعتَزَلَ
han - dåtid
ya3tazil
يَعتَزِل
han - subjunktiv
ya3tazil
يَعتَزِل
han - jussiv
hon
ta3tazilu
تَعتَزِلُ
hon - nutid
'i3tazalat
إِعتَزَلَت
hon - dåtid
ta3tazil
تَعتَزِل
hon - subjunktiv
ta3tazil
تَعتَزِل
hon - jussiv
vi
na3tazilu
نَعتَزِلُ
vi - nutid
'i3tazalnaa
إِعتَزَلنَا
vi - dåtid
na3tazil
نَعتَزِل
vi - subjunktiv
na3tazil
نَعتَزِل
vi - jussiv
ni (m)
ta3taziluuna
تَعتَزِلُونَ
ni (m) - nutid
'i3tazaltum
إِعتَزَلتُم
ni (m) - dåtid
ta3taziluu
تَعتَزِلُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3taziluu
تَعتَزِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3tazilna
تَعتَزِلنَ
ni (f) - nutid
'i3tazaltunna
إِعتَزَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3tazilna
تَعتَزِلنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3tazilna
تَعتَزِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3taziluuna
يَعتَزِلُونَ
de (m) - nutid
'i3tazaluu
إِعتَزَلُوا
de (m) - dåtid
ya3taziluu
يَعتَزِلُوا
de (m) - subjunktiv
ya3taziluu
يَعتَزِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3tazilna
يَعتَزِلنَ
de (f) - nutid
'i3tazalna
إِعتَزَلنَ
de (f) - dåtid
ya3tazilna
يَعتَزِلنَ
de (f) - subjunktiv
ya3tazilna
يَعتَزِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3tazilaani
تَعتَزِلَانِ
ni två - nutid
'i3tazaltumaa
إِعتَزَلتُمَا
ni två - dåtid
ta3tazilaa
تَعتَزِلَا
ni två - subjunktiv
ta3tazilaa
تَعتَزِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3tazilaani
يَعتَزِلَانِ
de två (m) - nutid
'i3tazalaa
إِعتَزَلَا
de två (m) - dåtid
ya3tazilaa
يَعتَزِلَا
de två (m) - subjunktiv
ya3tazilaa
يَعتَزِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3tazilaani
تَعتَزِلَانِ
de två (f) - nutid
'i3tazalataa
إِعتَزَلَتَا
de två (f) - dåtid
ta3tazilaa
تَعتَزِلَا
de två (f) - subjunktiv
ta3tazilaa
تَعتَزِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.