Böjningsformer av verbet 'att böja'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uDalli3u
أُضَلِّعُ
jag - nutid
Dalla3tu
ضَلَّعتُ
jag - dåtid
'uDalli3
أُضَلِّع
jag - subjunktiv
'uDalli3
أُضَلِّع
jag - jussiv
du (m)
tuDalli3u
تُضَلِّعُ
du (m) - nutid
Dalla3ta
ضَلَّعتَ
du (m) - dåtid
tuDalli3
تُضَلِّع
du (m) - subjunktiv
tuDalli3
تُضَلِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuDalli3iina
تُضَلِّعِينَ
du (f) - nutid
Dalla3ti
ضَلَّعتِ
du (f) - dåtid
tuDalli3ii
تُضَلِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuDalli3ii
تُضَلِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuDalli3u
يُضَلِّعُ
han - nutid
Dalla3a
ضَلَّعَ
han - dåtid
yuDalli3
يُضَلِّع
han - subjunktiv
yuDalli3
يُضَلِّع
han - jussiv
hon
tuDalli3u
تُضَلِّعُ
hon - nutid
Dalla3at
ضَلَّعَت
hon - dåtid
tuDalli3
تُضَلِّع
hon - subjunktiv
tuDalli3
تُضَلِّع
hon - jussiv
vi
nuDalli3u
نُضَلِّعُ
vi - nutid
Dalla3naa
ضَلَّعنَا
vi - dåtid
nuDalli3
نُضَلِّع
vi - subjunktiv
nuDalli3
نُضَلِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuDalli3uuna
تُضَلِّعُونَ
ni (m) - nutid
Dalla3tum
ضَلَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuDalli3uu
تُضَلِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuDalli3uu
تُضَلِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuDalli3na
تُضَلِّعنَ
ni (f) - nutid
Dalla3tunna
ضَلَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuDalli3na
تُضَلِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuDalli3na
تُضَلِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuDalli3uuna
يُضَلِّعُونَ
de (m) - nutid
Dalla3uu
ضَلَّعُوا
de (m) - dåtid
yuDalli3uu
يُضَلِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuDalli3uu
يُضَلِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuDalli3na
يُضَلِّعنَ
de (f) - nutid
Dalla3na
ضَلَّعنَ
de (f) - dåtid
yuDalli3na
يُضَلِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuDalli3na
يُضَلِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuDalli3aani
تُضَلِّعَانِ
ni två - nutid
Dalla3tumaa
ضَلَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuDalli3aa
تُضَلِّعَا
ni två - subjunktiv
tuDalli3aa
تُضَلِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuDalli3aani
يُضَلِّعَانِ
de två (m) - nutid
Dalla3aa
ضَلَّعَا
de två (m) - dåtid
yuDalli3aa
يُضَلِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuDalli3aa
يُضَلِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuDalli3aani
تُضَلِّعَانِ
de två (f) - nutid
Dalla3ataa
ضَلَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuDalli3aa
تُضَلِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuDalli3aa
تُضَلِّعَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.