Böjningsformer av verbet 'att dubblera, sätta samman'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uDa33ifu
أُضَعِّفُ
jag - nutid
Da33aftu
ضَعَّفتُ
jag - dåtid
'uDa33if
أُضَعِّف
jag - subjunktiv
'uDa33if
أُضَعِّف
jag - jussiv
du (m)
tuDa33ifu
تُضَعِّفُ
du (m) - nutid
Da33afta
ضَعَّفتَ
du (m) - dåtid
tuDa33if
تُضَعِّف
du (m) - subjunktiv
tuDa33if
تُضَعِّف
du (m) - jussiv
du (f)
tuDa33ifiina
تُضَعِّفِينَ
du (f) - nutid
Da33afti
ضَعَّفتِ
du (f) - dåtid
tuDa33ifii
تُضَعِّفِي
du (f) - subjunktiv
tuDa33ifii
تُضَعِّفِي
du (f) - jussiv
han
yuDa33ifu
يُضَعِّفُ
han - nutid
Da33afa
ضَعَّفَ
han - dåtid
yuDa33if
يُضَعِّف
han - subjunktiv
yuDa33if
يُضَعِّف
han - jussiv
hon
tuDa33ifu
تُضَعِّفُ
hon - nutid
Da33afat
ضَعَّفَت
hon - dåtid
tuDa33if
تُضَعِّف
hon - subjunktiv
tuDa33if
تُضَعِّف
hon - jussiv
vi
nuDa33ifu
نُضَعِّفُ
vi - nutid
Da33afnaa
ضَعَّفنَا
vi - dåtid
nuDa33if
نُضَعِّف
vi - subjunktiv
nuDa33if
نُضَعِّف
vi - jussiv
ni (m)
tuDa33ifuuna
تُضَعِّفُونَ
ni (m) - nutid
Da33aftum
ضَعَّفتُم
ni (m) - dåtid
tuDa33ifuu
تُضَعِّفُوا
ni (m) - subjunktiv
tuDa33ifuu
تُضَعِّفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuDa33ifna
تُضَعِّفنَ
ni (f) - nutid
Da33aftunna
ضَعَّفتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuDa33ifna
تُضَعِّفنَ
ni (f) - subjunktiv
tuDa33ifna
تُضَعِّفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuDa33ifuuna
يُضَعِّفُونَ
de (m) - nutid
Da33afuu
ضَعَّفُوا
de (m) - dåtid
yuDa33ifuu
يُضَعِّفُوا
de (m) - subjunktiv
yuDa33ifuu
يُضَعِّفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuDa33ifna
يُضَعِّفنَ
de (f) - nutid
Da33afna
ضَعَّفنَ
de (f) - dåtid
yuDa33ifna
يُضَعِّفنَ
de (f) - subjunktiv
yuDa33ifna
يُضَعِّفنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuDa33ifaani
تُضَعِّفَانِ
ni två - nutid
Da33aftumaa
ضَعَّفتُمَا
ni två - dåtid
tuDa33ifaa
تُضَعِّفَا
ni två - subjunktiv
tuDa33ifaa
تُضَعِّفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuDa33ifaani
يُضَعِّفَانِ
de två (m) - nutid
Da33afaa
ضَعَّفَا
de två (m) - dåtid
yuDa33ifaa
يُضَعِّفَا
de två (m) - subjunktiv
yuDa33ifaa
يُضَعِّفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuDa33ifaani
تُضَعِّفَانِ
de två (f) - nutid
Da33afataa
ضَعَّفَتَا
de två (f) - dåtid
tuDa33ifaa
تُضَعِّفَا
de två (f) - subjunktiv
tuDa33ifaa
تُضَعِّفَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.