Böjningsformer av verbet 'att släcka ut'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3attimu
أُعَتِّمُ
jag - nutid
3attamtu
عَتَّمتُ
jag - dåtid
'u3attim
أُعَتِّم
jag - subjunktiv
'u3attim
أُعَتِّم
jag - jussiv
du (m)
tu3attimu
تُعَتِّمُ
du (m) - nutid
3attamta
عَتَّمتَ
du (m) - dåtid
tu3attim
تُعَتِّم
du (m) - subjunktiv
tu3attim
تُعَتِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tu3attimiina
تُعَتِّمِينَ
du (f) - nutid
3attamti
عَتَّمتِ
du (f) - dåtid
tu3attimii
تُعَتِّمِي
du (f) - subjunktiv
tu3attimii
تُعَتِّمِي
du (f) - jussiv
han
yu3attimu
يُعَتِّمُ
han - nutid
3attama
عَتَّمَ
han - dåtid
yu3attim
يُعَتِّم
han - subjunktiv
yu3attim
يُعَتِّم
han - jussiv
hon
tu3attimu
تُعَتِّمُ
hon - nutid
3attamat
عَتَّمَت
hon - dåtid
tu3attim
تُعَتِّم
hon - subjunktiv
tu3attim
تُعَتِّم
hon - jussiv
vi
nu3attimu
نُعَتِّمُ
vi - nutid
3attamnaa
عَتَّمنَا
vi - dåtid
nu3attim
نُعَتِّم
vi - subjunktiv
nu3attim
نُعَتِّم
vi - jussiv
ni (m)
tu3attimuuna
تُعَتِّمُونَ
ni (m) - nutid
3attamtum
عَتَّمتُم
ni (m) - dåtid
tu3attimuu
تُعَتِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3attimuu
تُعَتِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3attimna
تُعَتِّمنَ
ni (f) - nutid
3attamtunna
عَتَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3attimna
تُعَتِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3attimna
تُعَتِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3attimuuna
يُعَتِّمُونَ
de (m) - nutid
3attamuu
عَتَّمُوا
de (m) - dåtid
yu3attimuu
يُعَتِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yu3attimuu
يُعَتِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3attimna
يُعَتِّمنَ
de (f) - nutid
3attamna
عَتَّمنَ
de (f) - dåtid
yu3attimna
يُعَتِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yu3attimna
يُعَتِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3attimaani
تُعَتِّمَانِ
ni två - nutid
3attamtumaa
عَتَّمتُمَا
ni två - dåtid
tu3attimaa
تُعَتِّمَا
ni två - subjunktiv
tu3attimaa
تُعَتِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3attimaani
يُعَتِّمَانِ
de två (m) - nutid
3attamaa
عَتَّمَا
de två (m) - dåtid
yu3attimaa
يُعَتِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yu3attimaa
يُعَتِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3attimaani
تُعَتِّمَانِ
de två (f) - nutid
3attamataa
عَتَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tu3attimaa
تُعَتِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tu3attimaa
تُعَتِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.