Böjningsformer av verbet 'att kasta, släppa ned'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usqiTu
أُسقِطُ
jag - nutid
'asqaTtu
أَسقَطتُ
jag - dåtid
'usqiT
أُسقِط
jag - subjunktiv
'usqiT
أُسقِط
jag - jussiv
du (m)
tusqiTu
تُسقِطُ
du (m) - nutid
'asqaTta
أَسقَطتَ
du (m) - dåtid
tusqiT
تُسقِط
du (m) - subjunktiv
tusqiT
تُسقِط
du (m) - jussiv
du (f)
tusqiTiina
تُسقِطِينَ
du (f) - nutid
'asqaTti
أَسقَطتِ
du (f) - dåtid
tusqiTii
تُسقِطِي
du (f) - subjunktiv
tusqiTii
تُسقِطِي
du (f) - jussiv
han
yusqiTu
يُسقِطُ
han - nutid
'asqaTa
أَسقَطَ
han - dåtid
yusqiT
يُسقِط
han - subjunktiv
yusqiT
يُسقِط
han - jussiv
hon
tusqiTu
تُسقِطُ
hon - nutid
'asqaTat
أَسقَطَت
hon - dåtid
tusqiT
تُسقِط
hon - subjunktiv
tusqiT
تُسقِط
hon - jussiv
vi
nusqiTu
نُسقِطُ
vi - nutid
'asqaTnaa
أَسقَطنَا
vi - dåtid
nusqiT
نُسقِط
vi - subjunktiv
nusqiT
نُسقِط
vi - jussiv
ni (m)
tusqiTuuna
تُسقِطُونَ
ni (m) - nutid
'asqaTtum
أَسقَطتُم
ni (m) - dåtid
tusqiTuu
تُسقِطُوا
ni (m) - subjunktiv
tusqiTuu
تُسقِطُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusqiTna
تُسقِطنَ
ni (f) - nutid
'asqaTtunna
أَسقَطتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusqiTna
تُسقِطنَ
ni (f) - subjunktiv
tusqiTna
تُسقِطنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusqiTuuna
يُسقِطُونَ
de (m) - nutid
'asqaTuu
أَسقَطُوا
de (m) - dåtid
yusqiTuu
يُسقِطُوا
de (m) - subjunktiv
yusqiTuu
يُسقِطُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusqiTna
يُسقِطنَ
de (f) - nutid
'asqaTna
أَسقَطنَ
de (f) - dåtid
yusqiTna
يُسقِطنَ
de (f) - subjunktiv
yusqiTna
يُسقِطنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusqiTaani
تُسقِطَانِ
ni två - nutid
'asqaTtumaa
أَسقَطتُمَا
ni två - dåtid
tusqiTaa
تُسقِطَا
ni två - subjunktiv
tusqiTaa
تُسقِطَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusqiTaani
يُسقِطَانِ
de två (m) - nutid
'asqaTaa
أَسقَطَا
de två (m) - dåtid
yusqiTaa
يُسقِطَا
de två (m) - subjunktiv
yusqiTaa
يُسقِطَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusqiTaani
تُسقِطَانِ
de två (f) - nutid
'asqaTataa
أَسقَطَتَا
de två (f) - dåtid
tusqiTaa
تُسقِطَا
de två (f) - subjunktiv
tusqiTaa
تُسقِطَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.