Böjningsformer av verbet 'att springa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'arkuDu
أَركُضُ
jag - nutid
rakaDtu
رَكَضتُ
jag - dåtid
'arkuDa
أَركُضَ
jag - subjunktiv
'arkuD
أَركُض
jag - jussiv
du (m)
tarkuDu
تَركُضُ
du (m) - nutid
rakaDta
رَكَضتَ
du (m) - dåtid
tarkuDa
تَركُضَ
du (m) - subjunktiv
tarkuD
تَركُض
du (m) - jussiv
du (f)
tarkuDiina
تَركُضِينَ
du (f) - nutid
rakaDti
رَكَضتِ
du (f) - dåtid
tarkuDii
تَركُضِي
du (f) - subjunktiv
tarkuDii
تَركُضِي
du (f) - jussiv
han
yarkuDu
يَركُضُ
han - nutid
rakaDa
رَكَضَ
han - dåtid
yarkuDa
يَركُضَ
han - subjunktiv
yarkuD
يَركُض
han - jussiv
hon
tarkuDu
تَركُضُ
hon - nutid
rakaDat
رَكَضَت
hon - dåtid
tarkuDa
تَركُضَ
hon - subjunktiv
tarkuD
تَركُض
hon - jussiv
vi
narkuDu
نَركُضُ
vi - nutid
rakaDnaa
رَكَضنَا
vi - dåtid
narkuDa
نَركُضَ
vi - subjunktiv
narkuD
نَركُض
vi - jussiv
ni (m)
tarkuDuuna
تَركُضُونَ
ni (m) - nutid
rakaDtum
رَكَضتُم
ni (m) - dåtid
tarkuDuu
تَركُضُوا
ni (m) - subjunktiv
tarkuDuu
تَركُضُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tarkuDna
تَركُضنَ
ni (f) - nutid
rakaDtunna
رَكَضتُنَّ
ni (f) - dåtid
tarkuDna
تَركُضنَ
ni (f) - subjunktiv
tarkuDna
تَركُضنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yarkuDuuna
يَركُضُونَ
de (m) - nutid
rakaDuu
رَكَضُوا
de (m) - dåtid
yarkuDuu
يَركُضُوا
de (m) - subjunktiv
yarkuDuu
يَركُضُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yarkuDna
يَركُضنَ
de (f) - nutid
rakaDna
رَكَضنَ
de (f) - dåtid
yarkuDna
يَركُضنَ
de (f) - subjunktiv
yarkuDna
يَركُضنَ
de (f) - jussiv
ni två
tarkuDaani
تَركُضَانِ
ni två - nutid
rakaDtumaa
رَكَضتُمَا
ni två - dåtid
tarkuDaa
تَركُضَا
ni två - subjunktiv
tarkuDaa
تَركُضَا
ni två - jussiv
de två (m)
yarkuDaani
يَركُضَانِ
de två (m) - nutid
rakaDaa
رَكَضَا
de två (m) - dåtid
yarkuDaa
يَركُضَا
de två (m) - subjunktiv
yarkuDaa
يَركُضَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tarkuDaani
تَركُضَانِ
de två (f) - nutid
rakaDataa
رَكَضَتَا
de två (f) - dåtid
tarkuDaa
تَركُضَا
de två (f) - subjunktiv
tarkuDaa
تَركُضَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'urkuD
أُركُض
du (m) - imperativ
du (f)
'urkuDii
أُركُضِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'urkuDaa
أُركُضَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'urkuDuu
أُركُضُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'urkuDna
أُركُضنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.