Böjningsformer av verbet 'att avleda'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'alfitu
أَلفِتُ
jag - nutid
lafattu
لَفَتُّ
jag - dåtid
'alfita
أَلفِتَ
jag - subjunktiv
'alfit
أَلفِت
jag - jussiv
du (m)
talfitu
تَلفِتُ
du (m) - nutid
lafatta
لَفَتَّ
du (m) - dåtid
talfita
تَلفِتَ
du (m) - subjunktiv
talfit
تَلفِت
du (m) - jussiv
du (f)
talfitiina
تَلفِتِينَ
du (f) - nutid
lafatti
لَفَتِّ
du (f) - dåtid
talfitii
تَلفِتِي
du (f) - subjunktiv
talfitii
تَلفِتِي
du (f) - jussiv
han
yalfitu
يَلفِتُ
han - nutid
lafata
لَفَتَ
han - dåtid
yalfita
يَلفِتَ
han - subjunktiv
yalfit
يَلفِت
han - jussiv
hon
talfitu
تَلفِتُ
hon - nutid
lafatat
لَفَتَت
hon - dåtid
talfita
تَلفِتَ
hon - subjunktiv
talfit
تَلفِت
hon - jussiv
vi
nalfitu
نَلفِتُ
vi - nutid
lafatnaa
لَفَتنَا
vi - dåtid
nalfita
نَلفِتَ
vi - subjunktiv
nalfit
نَلفِت
vi - jussiv
ni (m)
talfituuna
تَلفِتُونَ
ni (m) - nutid
lafattum
لَفَتُّم
ni (m) - dåtid
talfituu
تَلفِتُوا
ni (m) - subjunktiv
talfituu
تَلفِتُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
talfitna
تَلفِتنَ
ni (f) - nutid
lafattunna
لَفَتُّنَّ
ni (f) - dåtid
talfitna
تَلفِتنَ
ni (f) - subjunktiv
talfitna
تَلفِتنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yalfituuna
يَلفِتُونَ
de (m) - nutid
lafatuu
لَفَتُوا
de (m) - dåtid
yalfituu
يَلفِتُوا
de (m) - subjunktiv
yalfituu
يَلفِتُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yalfitna
يَلفِتنَ
de (f) - nutid
lafatna
لَفَتنَ
de (f) - dåtid
yalfitna
يَلفِتنَ
de (f) - subjunktiv
yalfitna
يَلفِتنَ
de (f) - jussiv
ni två
talfitaani
تَلفِتَانِ
ni två - nutid
lafattumaa
لَفَتُّمَا
ni två - dåtid
talfitaa
تَلفِتَا
ni två - subjunktiv
talfitaa
تَلفِتَا
ni två - jussiv
de två (m)
yalfitaani
يَلفِتَانِ
de två (m) - nutid
lafataa
لَفَتَا
de två (m) - dåtid
yalfitaa
يَلفِتَا
de två (m) - subjunktiv
yalfitaa
يَلفِتَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
talfitaani
تَلفِتَانِ
de två (f) - nutid
lafatataa
لَفَتَتَا
de två (f) - dåtid
talfitaa
تَلفِتَا
de två (f) - subjunktiv
talfitaa
تَلفِتَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
'ilfit
إِلفِت
du (m) - imperativ
du (f)
'ilfitii
إِلفِتِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'ilfitaa
إِلفِتَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'ilfituu
إِلفِتُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'ilfitna
إِلفِتنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.