Böjningsformer av verbet 'att orsaka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uHdithu
أُحدِثُ
jag - nutid
'aHdathtu
أَحدَثتُ
jag - dåtid
'uHdith
أُحدِث
jag - subjunktiv
'uHdith
أُحدِث
jag - jussiv
du (m)
tuHdithu
تُحدِثُ
du (m) - nutid
'aHdathta
أَحدَثتَ
du (m) - dåtid
tuHdith
تُحدِث
du (m) - subjunktiv
tuHdith
تُحدِث
du (m) - jussiv
du (f)
tuHdithiina
تُحدِثِينَ
du (f) - nutid
'aHdathti
أَحدَثتِ
du (f) - dåtid
tuHdithii
تُحدِثِي
du (f) - subjunktiv
tuHdithii
تُحدِثِي
du (f) - jussiv
han
yuHdithu
يُحدِثُ
han - nutid
'aHdatha
أَحدَثَ
han - dåtid
yuHdith
يُحدِث
han - subjunktiv
yuHdith
يُحدِث
han - jussiv
hon
tuHdithu
تُحدِثُ
hon - nutid
'aHdathat
أَحدَثَت
hon - dåtid
tuHdith
تُحدِث
hon - subjunktiv
tuHdith
تُحدِث
hon - jussiv
vi
nuHdithu
نُحدِثُ
vi - nutid
'aHdathnaa
أَحدَثنَا
vi - dåtid
nuHdith
نُحدِث
vi - subjunktiv
nuHdith
نُحدِث
vi - jussiv
ni (m)
tuHdithuuna
تُحدِثُونَ
ni (m) - nutid
'aHdathtum
أَحدَثتُم
ni (m) - dåtid
tuHdithuu
تُحدِثُوا
ni (m) - subjunktiv
tuHdithuu
تُحدِثُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuHdithna
تُحدِثنَ
ni (f) - nutid
'aHdathtunna
أَحدَثتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuHdithna
تُحدِثنَ
ni (f) - subjunktiv
tuHdithna
تُحدِثنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuHdithuuna
يُحدِثُونَ
de (m) - nutid
'aHdathuu
أَحدَثُوا
de (m) - dåtid
yuHdithuu
يُحدِثُوا
de (m) - subjunktiv
yuHdithuu
يُحدِثُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuHdithna
يُحدِثنَ
de (f) - nutid
'aHdathna
أَحدَثنَ
de (f) - dåtid
yuHdithna
يُحدِثنَ
de (f) - subjunktiv
yuHdithna
يُحدِثنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuHdithaani
تُحدِثَانِ
ni två - nutid
'aHdathtumaa
أَحدَثتُمَا
ni två - dåtid
tuHdithaa
تُحدِثَا
ni två - subjunktiv
tuHdithaa
تُحدِثَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuHdithaani
يُحدِثَانِ
de två (m) - nutid
'aHdathaa
أَحدَثَا
de två (m) - dåtid
yuHdithaa
يُحدِثَا
de två (m) - subjunktiv
yuHdithaa
يُحدِثَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuHdithaani
تُحدِثَانِ
de två (f) - nutid
'aHdathataa
أَحدَثَتَا
de två (f) - dåtid
tuHdithaa
تُحدِثَا
de två (f) - subjunktiv
tuHdithaa
تُحدِثَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.