Böjningsformer av verbet 'att begära'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uTaalibu
أُطَالِبُ
jag - nutid
Taalabtu
طَالَبتُ
jag - dåtid
'uTaalib
أُطَالِب
jag - subjunktiv
'uTaalib
أُطَالِب
jag - jussiv
du (m)
tuTaalibu
تُطَالِبُ
du (m) - nutid
Taalabta
طَالَبتَ
du (m) - dåtid
tuTaalib
تُطَالِب
du (m) - subjunktiv
tuTaalib
تُطَالِب
du (m) - jussiv
du (f)
tuTaalibiina
تُطَالِبِينَ
du (f) - nutid
Taalabti
طَالَبتِ
du (f) - dåtid
tuTaalibii
تُطَالِبِي
du (f) - subjunktiv
tuTaalibii
تُطَالِبِي
du (f) - jussiv
han
yuTaalibu
يُطَالِبُ
han - nutid
Taalaba
طَالَبَ
han - dåtid
yuTaalib
يُطَالِب
han - subjunktiv
yuTaalib
يُطَالِب
han - jussiv
hon
tuTaalibu
تُطَالِبُ
hon - nutid
Taalabat
طَالَبَت
hon - dåtid
tuTaalib
تُطَالِب
hon - subjunktiv
tuTaalib
تُطَالِب
hon - jussiv
vi
nuTaalibu
نُطَالِبُ
vi - nutid
Taalabnaa
طَالَبنَا
vi - dåtid
nuTaalib
نُطَالِب
vi - subjunktiv
nuTaalib
نُطَالِب
vi - jussiv
ni (m)
tuTaalibuuna
تُطَالِبُونَ
ni (m) - nutid
Taalabtum
طَالَبتُم
ni (m) - dåtid
tuTaalibuu
تُطَالِبُوا
ni (m) - subjunktiv
tuTaalibuu
تُطَالِبُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuTaalibna
تُطَالِبنَ
ni (f) - nutid
Taalabtunna
طَالَبتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuTaalibna
تُطَالِبنَ
ni (f) - subjunktiv
tuTaalibna
تُطَالِبنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuTaalibuuna
يُطَالِبُونَ
de (m) - nutid
Taalabuu
طَالَبُوا
de (m) - dåtid
yuTaalibuu
يُطَالِبُوا
de (m) - subjunktiv
yuTaalibuu
يُطَالِبُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuTaalibna
يُطَالِبنَ
de (f) - nutid
Taalabna
طَالَبنَ
de (f) - dåtid
yuTaalibna
يُطَالِبنَ
de (f) - subjunktiv
yuTaalibna
يُطَالِبنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuTaalibaani
تُطَالِبَانِ
ni två - nutid
Taalabtumaa
طَالَبتُمَا
ni två - dåtid
tuTaalibaa
تُطَالِبَا
ni två - subjunktiv
tuTaalibaa
تُطَالِبَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuTaalibaani
يُطَالِبَانِ
de två (m) - nutid
Taalabaa
طَالَبَا
de två (m) - dåtid
yuTaalibaa
يُطَالِبَا
de två (m) - subjunktiv
yuTaalibaa
يُطَالِبَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuTaalibaani
تُطَالِبَانِ
de två (f) - nutid
Taalabataa
طَالَبَتَا
de två (f) - dåtid
tuTaalibaa
تُطَالِبَا
de två (f) - subjunktiv
tuTaalibaa
تُطَالِبَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.