Böjningsformer av verbet 'att hjälpa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usaa3idu
أُسَاعِدُ
jag - nutid
saa3adtu
سَاعَدتُ
jag - dåtid
'usaa3id
أُسَاعِد
jag - subjunktiv
'usaa3id
أُسَاعِد
jag - jussiv
du (m)
tusaa3idu
تُسَاعِدُ
du (m) - nutid
saa3adta
سَاعَدتَ
du (m) - dåtid
tusaa3id
تُسَاعِد
du (m) - subjunktiv
tusaa3id
تُسَاعِد
du (m) - jussiv
du (f)
tusaa3idiina
تُسَاعِدِينَ
du (f) - nutid
saa3adti
سَاعَدتِ
du (f) - dåtid
tusaa3idii
تُسَاعِدِي
du (f) - subjunktiv
tusaa3idii
تُسَاعِدِي
du (f) - jussiv
han
yusaa3idu
يُسَاعِدُ
han - nutid
saa3ada
سَاعَدَ
han - dåtid
yusaa3id
يُسَاعِد
han - subjunktiv
yusaa3id
يُسَاعِد
han - jussiv
hon
tusaa3idu
تُسَاعِدُ
hon - nutid
saa3adat
سَاعَدَت
hon - dåtid
tusaa3id
تُسَاعِد
hon - subjunktiv
tusaa3id
تُسَاعِد
hon - jussiv
vi
nusaa3idu
نُسَاعِدُ
vi - nutid
saa3adnaa
سَاعَدنَا
vi - dåtid
nusaa3id
نُسَاعِد
vi - subjunktiv
nusaa3id
نُسَاعِد
vi - jussiv
ni (m)
tusaa3iduuna
تُسَاعِدُونَ
ni (m) - nutid
saa3adtum
سَاعَدتُم
ni (m) - dåtid
tusaa3iduu
تُسَاعِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tusaa3iduu
تُسَاعِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusaa3idna
تُسَاعِدنَ
ni (f) - nutid
saa3adtunna
سَاعَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusaa3idna
تُسَاعِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tusaa3idna
تُسَاعِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusaa3iduuna
يُسَاعِدُونَ
de (m) - nutid
saa3aduu
سَاعَدُوا
de (m) - dåtid
yusaa3iduu
يُسَاعِدُوا
de (m) - subjunktiv
yusaa3iduu
يُسَاعِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusaa3idna
يُسَاعِدنَ
de (f) - nutid
saa3adna
سَاعَدنَ
de (f) - dåtid
yusaa3idna
يُسَاعِدنَ
de (f) - subjunktiv
yusaa3idna
يُسَاعِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusaa3idaani
تُسَاعِدَانِ
ni två - nutid
saa3adtumaa
سَاعَدتُمَا
ni två - dåtid
tusaa3idaa
تُسَاعِدَا
ni två - subjunktiv
tusaa3idaa
تُسَاعِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusaa3idaani
يُسَاعِدَانِ
de två (m) - nutid
saa3adaa
سَاعَدَا
de två (m) - dåtid
yusaa3idaa
يُسَاعِدَا
de två (m) - subjunktiv
yusaa3idaa
يُسَاعِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusaa3idaani
تُسَاعِدَانِ
de två (f) - nutid
saa3adataa
سَاعَدَتَا
de två (f) - dåtid
tusaa3idaa
تُسَاعِدَا
de två (f) - subjunktiv
tusaa3idaa
تُسَاعِدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.