Böjningsformer av verbet 'att resa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usaafiru
أُسَافِرُ
jag - nutid
saafartu
سَافَرتُ
jag - dåtid
'usaafir
أُسَافِر
jag - subjunktiv
'usaafir
أُسَافِر
jag - jussiv
du (m)
tusaafiru
تُسَافِرُ
du (m) - nutid
saafarta
سَافَرتَ
du (m) - dåtid
tusaafir
تُسَافِر
du (m) - subjunktiv
tusaafir
تُسَافِر
du (m) - jussiv
du (f)
tusaafiriina
تُسَافِرِينَ
du (f) - nutid
saafarti
سَافَرتِ
du (f) - dåtid
tusaafirii
تُسَافِرِي
du (f) - subjunktiv
tusaafirii
تُسَافِرِي
du (f) - jussiv
han
yusaafiru
يُسَافِرُ
han - nutid
saafara
سَافَرَ
han - dåtid
yusaafir
يُسَافِر
han - subjunktiv
yusaafir
يُسَافِر
han - jussiv
hon
tusaafiru
تُسَافِرُ
hon - nutid
saafarat
سَافَرَت
hon - dåtid
tusaafir
تُسَافِر
hon - subjunktiv
tusaafir
تُسَافِر
hon - jussiv
vi
nusaafiru
نُسَافِرُ
vi - nutid
saafarnaa
سَافَرنَا
vi - dåtid
nusaafir
نُسَافِر
vi - subjunktiv
nusaafir
نُسَافِر
vi - jussiv
ni (m)
tusaafiruuna
تُسَافِرُونَ
ni (m) - nutid
saafartum
سَافَرتُم
ni (m) - dåtid
tusaafiruu
تُسَافِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tusaafiruu
تُسَافِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusaafirna
تُسَافِرنَ
ni (f) - nutid
saafartunna
سَافَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusaafirna
تُسَافِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tusaafirna
تُسَافِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusaafiruuna
يُسَافِرُونَ
de (m) - nutid
saafaruu
سَافَرُوا
de (m) - dåtid
yusaafiruu
يُسَافِرُوا
de (m) - subjunktiv
yusaafiruu
يُسَافِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusaafirna
يُسَافِرنَ
de (f) - nutid
saafarna
سَافَرنَ
de (f) - dåtid
yusaafirna
يُسَافِرنَ
de (f) - subjunktiv
yusaafirna
يُسَافِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusaafiraani
تُسَافِرَانِ
ni två - nutid
saafartumaa
سَافَرتُمَا
ni två - dåtid
tusaafiraa
تُسَافِرَا
ni två - subjunktiv
tusaafiraa
تُسَافِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusaafiraani
يُسَافِرَانِ
de två (m) - nutid
saafaraa
سَافَرَا
de två (m) - dåtid
yusaafiraa
يُسَافِرَا
de två (m) - subjunktiv
yusaafiraa
يُسَافِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusaafiraani
تُسَافِرَانِ
de två (f) - nutid
saafarataa
سَافَرَتَا
de två (f) - dåtid
tusaafiraa
تُسَافِرَا
de två (f) - subjunktiv
tusaafiraa
تُسَافِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.