Böjningsformer av verbet 'att lÃ¥ta höra, meddela'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'usmi3u
أُسمِعُ
jag - nutid
'asma3tu
أَسمَعتُ
jag - dåtid
'usmi3
أُسمِع
jag - subjunktiv
'usmi3
أُسمِع
jag - jussiv
du (m)
tusmi3u
تُسمِعُ
du (m) - nutid
'asma3ta
أَسمَعتَ
du (m) - dåtid
tusmi3
تُسمِع
du (m) - subjunktiv
tusmi3
تُسمِع
du (m) - jussiv
du (f)
tusmi3iina
تُسمِعِينَ
du (f) - nutid
'asma3ti
أَسمَعتِ
du (f) - dåtid
tusmi3ii
تُسمِعِي
du (f) - subjunktiv
tusmi3ii
تُسمِعِي
du (f) - jussiv
han
yusmi3u
يُسمِعُ
han - nutid
'asma3a
أَسمَعَ
han - dåtid
yusmi3
يُسمِع
han - subjunktiv
yusmi3
يُسمِع
han - jussiv
hon
tusmi3u
تُسمِعُ
hon - nutid
'asma3at
أَسمَعَت
hon - dåtid
tusmi3
تُسمِع
hon - subjunktiv
tusmi3
تُسمِع
hon - jussiv
vi
nusmi3u
نُسمِعُ
vi - nutid
'asma3naa
أَسمَعنَا
vi - dåtid
nusmi3
نُسمِع
vi - subjunktiv
nusmi3
نُسمِع
vi - jussiv
ni (m)
tusmi3uuna
تُسمِعُونَ
ni (m) - nutid
'asma3tum
أَسمَعتُم
ni (m) - dåtid
tusmi3uu
تُسمِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tusmi3uu
تُسمِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tusmi3na
تُسمِعنَ
ni (f) - nutid
'asma3tunna
أَسمَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tusmi3na
تُسمِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tusmi3na
تُسمِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yusmi3uuna
يُسمِعُونَ
de (m) - nutid
'asma3uu
أَسمَعُوا
de (m) - dåtid
yusmi3uu
يُسمِعُوا
de (m) - subjunktiv
yusmi3uu
يُسمِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yusmi3na
يُسمِعنَ
de (f) - nutid
'asma3na
أَسمَعنَ
de (f) - dåtid
yusmi3na
يُسمِعنَ
de (f) - subjunktiv
yusmi3na
يُسمِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tusmi3aani
تُسمِعَانِ
ni två - nutid
'asma3tumaa
أَسمَعتُمَا
ni två - dåtid
tusmi3aa
تُسمِعَا
ni två - subjunktiv
tusmi3aa
تُسمِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yusmi3aani
يُسمِعَانِ
de två (m) - nutid
'asma3aa
أَسمَعَا
de två (m) - dåtid
yusmi3aa
يُسمِعَا
de två (m) - subjunktiv
yusmi3aa
يُسمِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tusmi3aani
تُسمِعَانِ
de två (f) - nutid
'asma3ataa
أَسمَعَتَا
de två (f) - dåtid
tusmi3aa
تُسمِعَا
de två (f) - subjunktiv
tusmi3aa
تُسمِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.