Böjningsformer av verbet 'att avstÃ¥, vägra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'amtani3u
أَمتَنِعُ
jag - nutid
'imtana3tu
إِمتَنَعتُ
jag - dåtid
'amtani3
أَمتَنِع
jag - subjunktiv
'amtani3
أَمتَنِع
jag - jussiv
du (m)
tamtani3u
تَمتَنِعُ
du (m) - nutid
'imtana3ta
إِمتَنَعتَ
du (m) - dåtid
tamtani3
تَمتَنِع
du (m) - subjunktiv
tamtani3
تَمتَنِع
du (m) - jussiv
du (f)
tamtani3iina
تَمتَنِعِينَ
du (f) - nutid
'imtana3ti
إِمتَنَعتِ
du (f) - dåtid
tamtani3ii
تَمتَنِعِي
du (f) - subjunktiv
tamtani3ii
تَمتَنِعِي
du (f) - jussiv
han
yamtani3u
يَمتَنِعُ
han - nutid
'imtana3a
إِمتَنَعَ
han - dåtid
yamtani3
يَمتَنِع
han - subjunktiv
yamtani3
يَمتَنِع
han - jussiv
hon
tamtani3u
تَمتَنِعُ
hon - nutid
'imtana3at
إِمتَنَعَت
hon - dåtid
tamtani3
تَمتَنِع
hon - subjunktiv
tamtani3
تَمتَنِع
hon - jussiv
vi
namtani3u
نَمتَنِعُ
vi - nutid
'imtana3naa
إِمتَنَعنَا
vi - dåtid
namtani3
نَمتَنِع
vi - subjunktiv
namtani3
نَمتَنِع
vi - jussiv
ni (m)
tamtani3uuna
تَمتَنِعُونَ
ni (m) - nutid
'imtana3tum
إِمتَنَعتُم
ni (m) - dåtid
tamtani3uu
تَمتَنِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tamtani3uu
تَمتَنِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tamtani3na
تَمتَنِعنَ
ni (f) - nutid
'imtana3tunna
إِمتَنَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tamtani3na
تَمتَنِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tamtani3na
تَمتَنِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yamtani3uuna
يَمتَنِعُونَ
de (m) - nutid
'imtana3uu
إِمتَنَعُوا
de (m) - dåtid
yamtani3uu
يَمتَنِعُوا
de (m) - subjunktiv
yamtani3uu
يَمتَنِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yamtani3na
يَمتَنِعنَ
de (f) - nutid
'imtana3na
إِمتَنَعنَ
de (f) - dåtid
yamtani3na
يَمتَنِعنَ
de (f) - subjunktiv
yamtani3na
يَمتَنِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tamtani3aani
تَمتَنِعَانِ
ni två - nutid
'imtana3tumaa
إِمتَنَعتُمَا
ni två - dåtid
tamtani3aa
تَمتَنِعَا
ni två - subjunktiv
tamtani3aa
تَمتَنِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yamtani3aani
يَمتَنِعَانِ
de två (m) - nutid
'imtana3aa
إِمتَنَعَا
de två (m) - dåtid
yamtani3aa
يَمتَنِعَا
de två (m) - subjunktiv
yamtani3aa
يَمتَنِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tamtani3aani
تَمتَنِعَانِ
de två (f) - nutid
'imtana3ataa
إِمتَنَعَتَا
de två (f) - dåtid
tamtani3aa
تَمتَنِعَا
de två (f) - subjunktiv
tamtani3aa
تَمتَنِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.