Böjningsformer av verbet 'att magra'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anHufu
أَنحُفُ
jag - nutid
naHuftu
نَحُفتُ
jag - dåtid
'anHufa
أَنحُفَ
jag - subjunktiv
'anHuf
أَنحُف
jag - jussiv
du (m)
tanHufu
تَنحُفُ
du (m) - nutid
naHufta
نَحُفتَ
du (m) - dåtid
tanHufa
تَنحُفَ
du (m) - subjunktiv
tanHuf
تَنحُف
du (m) - jussiv
du (f)
tanHufiina
تَنحُفِينَ
du (f) - nutid
naHufti
نَحُفتِ
du (f) - dåtid
tanHufii
تَنحُفِي
du (f) - subjunktiv
tanHufii
تَنحُفِي
du (f) - jussiv
han
yanHufu
يَنحُفُ
han - nutid
naHufa
نَحُفَ
han - dåtid
yanHufa
يَنحُفَ
han - subjunktiv
yanHuf
يَنحُف
han - jussiv
hon
tanHufu
تَنحُفُ
hon - nutid
naHufat
نَحُفَت
hon - dåtid
tanHufa
تَنحُفَ
hon - subjunktiv
tanHuf
تَنحُف
hon - jussiv
vi
nanHufu
نَنحُفُ
vi - nutid
naHufnaa
نَحُفنَا
vi - dåtid
nanHufa
نَنحُفَ
vi - subjunktiv
nanHuf
نَنحُف
vi - jussiv
ni (m)
tanHufuuna
تَنحُفُونَ
ni (m) - nutid
naHuftum
نَحُفتُم
ni (m) - dåtid
tanHufuu
تَنحُفُوا
ni (m) - subjunktiv
tanHufuu
تَنحُفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanHufna
تَنحُفنَ
ni (f) - nutid
naHuftunna
نَحُفتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanHufna
تَنحُفنَ
ni (f) - subjunktiv
tanHufna
تَنحُفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanHufuuna
يَنحُفُونَ
de (m) - nutid
naHufuu
نَحُفُوا
de (m) - dåtid
yanHufuu
يَنحُفُوا
de (m) - subjunktiv
yanHufuu
يَنحُفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanHufna
يَنحُفنَ
de (f) - nutid
naHufna
نَحُفنَ
de (f) - dåtid
yanHufna
يَنحُفنَ
de (f) - subjunktiv
yanHufna
يَنحُفنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanHufaani
تَنحُفَانِ
ni två - nutid
naHuftumaa
نَحُفتُمَا
ni två - dåtid
tanHufaa
تَنحُفَا
ni två - subjunktiv
tanHufaa
تَنحُفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanHufaani
يَنحُفَانِ
de två (m) - nutid
naHufaa
نَحُفَا
de två (m) - dåtid
yanHufaa
يَنحُفَا
de två (m) - subjunktiv
yanHufaa
يَنحُفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanHufaani
تَنحُفَانِ
de två (f) - nutid
naHufataa
نَحُفَتَا
de två (f) - dåtid
tanHufaa
تَنحُفَا
de två (f) - subjunktiv
tanHufaa
تَنحُفَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'unHuf
أُنحُف
du (m) - imperativ
du (f)
'unHufii
أُنحُفِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'unHufaa
أُنحُفَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'unHufuu
أُنحُفُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'unHufna
أُنحُفنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.