Böjningsformer av verbet 'att vara enkel, vara obetydlig'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ahuunu
أَهُونُ
jag - nutid
huntu
هُنتُ
jag - dåtid
'ahuna
أَهُنَ
jag - subjunktiv
'ahun
أَهُن
jag - jussiv
du (m)
tahuunu
تَهُونُ
du (m) - nutid
hunta
هُنتَ
du (m) - dåtid
tahuna
تَهُنَ
du (m) - subjunktiv
tahun
تَهُن
du (m) - jussiv
du (f)
tahuuniina
تَهُونِينَ
du (f) - nutid
hunti
هُنتِ
du (f) - dåtid
tahuunii
تَهُونِي
du (f) - subjunktiv
tahuunii
تَهُونِي
du (f) - jussiv
han
yahuunu
يَهُونُ
han - nutid
haana
هَانَ
han - dåtid
yahuna
يَهُنَ
han - subjunktiv
yahun
يَهُن
han - jussiv
hon
tahuunu
تَهُونُ
hon - nutid
haanat
هَانَت
hon - dåtid
tahuna
تَهُنَ
hon - subjunktiv
tahun
تَهُن
hon - jussiv
vi
nahuunu
نَهُونُ
vi - nutid
hunnaa
هُنَّا
vi - dåtid
nahuna
نَهُنَ
vi - subjunktiv
nahun
نَهُن
vi - jussiv
ni (m)
tahuunuuna
تَهُونُونَ
ni (m) - nutid
huntum
هُنتُم
ni (m) - dåtid
tahuunuu
تَهُونُوا
ni (m) - subjunktiv
tahuunuu
تَهُونُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tahunna
تَهُنَّ
ni (f) - nutid
huntunna
هُنتُنَّ
ni (f) - dåtid
tahunna
تَهُنَّ
ni (f) - subjunktiv
tahunna
تَهُنَّ
ni (f) - jussiv
de (m)
yahuunuuna
يَهُونُونَ
de (m) - nutid
haanuu
هَانُوا
de (m) - dåtid
yahuunuu
يَهُونُوا
de (m) - subjunktiv
yahuunuu
يَهُونُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yahunna
يَهُنَّ
de (f) - nutid
hunna
هُنَّ
de (f) - dåtid
yahunna
يَهُنَّ
de (f) - subjunktiv
yahunna
يَهُنَّ
de (f) - jussiv
ni två
tahuunaani
تَهُونَانِ
ni två - nutid
huntumaa
هُنتُمَا
ni två - dåtid
tahunaa
تَهُنَا
ni två - subjunktiv
tahunaa
تَهُنَا
ni två - jussiv
de två (m)
yahuunaani
يَهُونَانِ
de två (m) - nutid
hunaa
هُنَا
de två (m) - dåtid
yahunaa
يَهُنَا
de två (m) - subjunktiv
yahunaa
يَهُنَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tahuunaani
تَهُونَانِ
de två (f) - nutid
hunataa
هُنَتَا
de två (f) - dåtid
tahunaa
تَهُنَا
de två (f) - subjunktiv
tahunaa
تَهُنَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
hun
هُن
du (m) - imperativ
du (f)
huunii
هُونِي
du (f) - imperativ
du (dual)
huunaa
هُونَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
huunuu
هُونُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
hunna
هُننَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.