Böjningsformer av verbet 'att mogna, Ã¥ldras'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'a3tuqu
أَعتُقُ
jag - nutid
3atuqtu
عَتُقتُ
jag - dåtid
'a3tuqa
أَعتُقَ
jag - subjunktiv
'a3tuq
أَعتُق
jag - jussiv
du (m)
ta3tuqu
تَعتُقُ
du (m) - nutid
3atuqta
عَتُقتَ
du (m) - dåtid
ta3tuqa
تَعتُقَ
du (m) - subjunktiv
ta3tuq
تَعتُق
du (m) - jussiv
du (f)
ta3tuqiina
تَعتُقِينَ
du (f) - nutid
3atuqti
عَتُقتِ
du (f) - dåtid
ta3tuqii
تَعتُقِي
du (f) - subjunktiv
ta3tuqii
تَعتُقِي
du (f) - jussiv
han
ya3tuqu
يَعتُقُ
han - nutid
3atuqa
عَتُقَ
han - dåtid
ya3tuqa
يَعتُقَ
han - subjunktiv
ya3tuq
يَعتُق
han - jussiv
hon
ta3tuqu
تَعتُقُ
hon - nutid
3atuqat
عَتُقَت
hon - dåtid
ta3tuqa
تَعتُقَ
hon - subjunktiv
ta3tuq
تَعتُق
hon - jussiv
vi
na3tuqu
نَعتُقُ
vi - nutid
3atuqnaa
عَتُقنَا
vi - dåtid
na3tuqa
نَعتُقَ
vi - subjunktiv
na3tuq
نَعتُق
vi - jussiv
ni (m)
ta3tuquuna
تَعتُقُونَ
ni (m) - nutid
3atuqtum
عَتُقتُم
ni (m) - dåtid
ta3tuquu
تَعتُقُوا
ni (m) - subjunktiv
ta3tuquu
تَعتُقُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
ta3tuqna
تَعتُقنَ
ni (f) - nutid
3atuqtunna
عَتُقتُنَّ
ni (f) - dåtid
ta3tuqna
تَعتُقنَ
ni (f) - subjunktiv
ta3tuqna
تَعتُقنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
ya3tuquuna
يَعتُقُونَ
de (m) - nutid
3atuquu
عَتُقُوا
de (m) - dåtid
ya3tuquu
يَعتُقُوا
de (m) - subjunktiv
ya3tuquu
يَعتُقُوا
de (m) - jussiv
de (f)
ya3tuqna
يَعتُقنَ
de (f) - nutid
3atuqna
عَتُقنَ
de (f) - dåtid
ya3tuqna
يَعتُقنَ
de (f) - subjunktiv
ya3tuqna
يَعتُقنَ
de (f) - jussiv
ni två
ta3tuqaani
تَعتُقَانِ
ni två - nutid
3atuqtumaa
عَتُقتُمَا
ni två - dåtid
ta3tuqaa
تَعتُقَا
ni två - subjunktiv
ta3tuqaa
تَعتُقَا
ni två - jussiv
de två (m)
ya3tuqaani
يَعتُقَانِ
de två (m) - nutid
3atuqaa
عَتُقَا
de två (m) - dåtid
ya3tuqaa
يَعتُقَا
de två (m) - subjunktiv
ya3tuqaa
يَعتُقَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
ta3tuqaani
تَعتُقَانِ
de två (f) - nutid
3atuqataa
عَتُقَتَا
de två (f) - dåtid
ta3tuqaa
تَعتُقَا
de två (f) - subjunktiv
ta3tuqaa
تَعتُقَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'u3tuq
أُعتُق
du (m) - imperativ
du (f)
'u3tuqii
أُعتُقِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'u3tuqaa
أُعتُقَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'u3tuquu
أُعتُقُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'u3tuqna
أُعتُقنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.