Böjningsformer av verbet 'att avgöra, besluta'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aHsimu
أَحسِمُ
jag - nutid
Hasamtu
حَسَمتُ
jag - dåtid
'aHsima
أَحسِمَ
jag - subjunktiv
'aHsim
أَحسِم
jag - jussiv
du (m)
taHsimu
تَحسِمُ
du (m) - nutid
Hasamta
حَسَمتَ
du (m) - dåtid
taHsima
تَحسِمَ
du (m) - subjunktiv
taHsim
تَحسِم
du (m) - jussiv
du (f)
taHsimiina
تَحسِمِينَ
du (f) - nutid
Hasamti
حَسَمتِ
du (f) - dåtid
taHsimii
تَحسِمِي
du (f) - subjunktiv
taHsimii
تَحسِمِي
du (f) - jussiv
han
yaHsimu
يَحسِمُ
han - nutid
Hasama
حَسَمَ
han - dåtid
yaHsima
يَحسِمَ
han - subjunktiv
yaHsim
يَحسِم
han - jussiv
hon
taHsimu
تَحسِمُ
hon - nutid
Hasamat
حَسَمَت
hon - dåtid
taHsima
تَحسِمَ
hon - subjunktiv
taHsim
تَحسِم
hon - jussiv
vi
naHsimu
نَحسِمُ
vi - nutid
Hasamnaa
حَسَمنَا
vi - dåtid
naHsima
نَحسِمَ
vi - subjunktiv
naHsim
نَحسِم
vi - jussiv
ni (m)
taHsimuuna
تَحسِمُونَ
ni (m) - nutid
Hasamtum
حَسَمتُم
ni (m) - dåtid
taHsimuu
تَحسِمُوا
ni (m) - subjunktiv
taHsimuu
تَحسِمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taHsimna
تَحسِمنَ
ni (f) - nutid
Hasamtunna
حَسَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
taHsimna
تَحسِمنَ
ni (f) - subjunktiv
taHsimna
تَحسِمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaHsimuuna
يَحسِمُونَ
de (m) - nutid
Hasamuu
حَسَمُوا
de (m) - dåtid
yaHsimuu
يَحسِمُوا
de (m) - subjunktiv
yaHsimuu
يَحسِمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaHsimna
يَحسِمنَ
de (f) - nutid
Hasamna
حَسَمنَ
de (f) - dåtid
yaHsimna
يَحسِمنَ
de (f) - subjunktiv
yaHsimna
يَحسِمنَ
de (f) - jussiv
ni två
taHsimaani
تَحسِمَانِ
ni två - nutid
Hasamtumaa
حَسَمتُمَا
ni två - dåtid
taHsimaa
تَحسِمَا
ni två - subjunktiv
taHsimaa
تَحسِمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaHsimaani
يَحسِمَانِ
de två (m) - nutid
Hasamaa
حَسَمَا
de två (m) - dåtid
yaHsimaa
يَحسِمَا
de två (m) - subjunktiv
yaHsimaa
يَحسِمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taHsimaani
تَحسِمَانِ
de två (f) - nutid
Hasamataa
حَسَمَتَا
de två (f) - dåtid
taHsimaa
تَحسِمَا
de två (f) - subjunktiv
taHsimaa
تَحسِمَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iHsim
إِحسِم
du (m) - imperativ
du (f)
'iHsimii
إِحسِمِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iHsimaa
إِحسِمَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iHsimuu
إِحسِمُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iHsimna
إِحسِمنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.