Böjningsformer av verbet 'att röra upp, väcka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uthiiru
أُثِيرُ
jag - nutid
'athartu
أَثَرتُ
jag - dåtid
'uthwir
أُثوِر
jag - subjunktiv
'uthwir
أُثوِر
jag - jussiv
du (m)
tuthiiru
تُثِيرُ
du (m) - nutid
'atharta
أَثَرتَ
du (m) - dåtid
tuthwir
تُثوِر
du (m) - subjunktiv
tuthwir
تُثوِر
du (m) - jussiv
du (f)
tuthiiriina
تُثِيرِينَ
du (f) - nutid
'atharti
أَثَرتِ
du (f) - dåtid
tuthwirii
تُثوِرِي
du (f) - subjunktiv
tuthwirii
تُثوِرِي
du (f) - jussiv
han
yuthiiru
يُثِيرُ
han - nutid
'athaara
أَثَارَ
han - dåtid
yuthwir
يُثوِر
han - subjunktiv
yuthwir
يُثوِر
han - jussiv
hon
tuthiiru
تُثِيرُ
hon - nutid
'athaarat
أَثَارَت
hon - dåtid
tuthwir
تُثوِر
hon - subjunktiv
tuthwir
تُثوِر
hon - jussiv
vi
nuthiiru
نُثِيرُ
vi - nutid
'atharnaa
أَثَرنَا
vi - dåtid
nuthwir
نُثوِر
vi - subjunktiv
nuthwir
نُثوِر
vi - jussiv
ni (m)
tuthiiruuna
تُثِيرُونَ
ni (m) - nutid
'athartum
أَثَرتُم
ni (m) - dåtid
tuthwiruu
تُثوِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tuthwiruu
تُثوِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuthirna
تُثِرنَ
ni (f) - nutid
'athartunna
أَثَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuthwirna
تُثوِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tuthwirna
تُثوِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuthiiruuna
يُثِيرُونَ
de (m) - nutid
'athaaruu
أَثَارُوا
de (m) - dåtid
yuthwiruu
يُثوِرُوا
de (m) - subjunktiv
yuthwiruu
يُثوِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuthirna
يُثِرنَ
de (f) - nutid
'atharna
أَثَرنَ
de (f) - dåtid
yuthwirna
يُثوِرنَ
de (f) - subjunktiv
yuthwirna
يُثوِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuthiiraani
تُثِيرَانِ
ni två - nutid
'athartumaa
أَثَرتُمَا
ni två - dåtid
tuthwiraa
تُثوِرَا
ni två - subjunktiv
tuthwiraa
تُثوِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuthiiraani
يُثِيرَانِ
de två (m) - nutid
'athaaraa
أَثَارَا
de två (m) - dåtid
yuthwiraa
يُثوِرَا
de två (m) - subjunktiv
yuthwiraa
يُثوِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuthiiraani
تُثِيرَانِ
de två (f) - nutid
'athaarataa
أَثَارَتَا
de två (f) - dåtid
tuthwiraa
تُثوِرَا
de två (f) - subjunktiv
tuthwiraa
تُثوِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.