Böjningsformer av verbet 'att resa upp, upprätta, utföra'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqiimu
أُقِيمُ
jag - nutid
'aqamtu
أَقَمتُ
jag - dåtid
'uqwim
أُقوِم
jag - subjunktiv
'uqwim
أُقوِم
jag - jussiv
du (m)
tuqiimu
تُقِيمُ
du (m) - nutid
'aqamta
أَقَمتَ
du (m) - dåtid
tuqwim
تُقوِم
du (m) - subjunktiv
tuqwim
تُقوِم
du (m) - jussiv
du (f)
tuqiimiina
تُقِيمِينَ
du (f) - nutid
'aqamti
أَقَمتِ
du (f) - dåtid
tuqwimii
تُقوِمِي
du (f) - subjunktiv
tuqwimii
تُقوِمِي
du (f) - jussiv
han
yuqiimu
يُقِيمُ
han - nutid
'aqaama
أَقَامَ
han - dåtid
yuqwim
يُقوِم
han - subjunktiv
yuqwim
يُقوِم
han - jussiv
hon
tuqiimu
تُقِيمُ
hon - nutid
'aqaamat
أَقَامَت
hon - dåtid
tuqwim
تُقوِم
hon - subjunktiv
tuqwim
تُقوِم
hon - jussiv
vi
nuqiimu
نُقِيمُ
vi - nutid
'aqamnaa
أَقَمنَا
vi - dåtid
nuqwim
نُقوِم
vi - subjunktiv
nuqwim
نُقوِم
vi - jussiv
ni (m)
tuqiimuuna
تُقِيمُونَ
ni (m) - nutid
'aqamtum
أَقَمتُم
ni (m) - dåtid
tuqwimuu
تُقوِمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqwimuu
تُقوِمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqimna
تُقِمنَ
ni (f) - nutid
'aqamtunna
أَقَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqwimna
تُقوِمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqwimna
تُقوِمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqiimuuna
يُقِيمُونَ
de (m) - nutid
'aqaamuu
أَقَامُوا
de (m) - dåtid
yuqwimuu
يُقوِمُوا
de (m) - subjunktiv
yuqwimuu
يُقوِمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqimna
يُقِمنَ
de (f) - nutid
'aqamna
أَقَمنَ
de (f) - dåtid
yuqwimna
يُقوِمنَ
de (f) - subjunktiv
yuqwimna
يُقوِمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqiimaani
تُقِيمَانِ
ni två - nutid
'aqamtumaa
أَقَمتُمَا
ni två - dåtid
tuqwimaa
تُقوِمَا
ni två - subjunktiv
tuqwimaa
تُقوِمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqiimaani
يُقِيمَانِ
de två (m) - nutid
'aqaamaa
أَقَامَا
de två (m) - dåtid
yuqwimaa
يُقوِمَا
de två (m) - subjunktiv
yuqwimaa
يُقوِمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqiimaani
تُقِيمَانِ
de två (f) - nutid
'aqaamataa
أَقَامَتَا
de två (f) - dåtid
tuqwimaa
تُقوِمَا
de två (f) - subjunktiv
tuqwimaa
تُقوِمَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.