Böjningsformer av verbet 'att avbryta, lägga sig i, störa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqaaTi3u
أُقَاطِعُ
jag - nutid
qaaTa3tu
قَاطَعتُ
jag - dåtid
'uqaaTi3
أُقَاطِع
jag - subjunktiv
'uqaaTi3
أُقَاطِع
jag - jussiv
du (m)
tuqaaTi3u
تُقَاطِعُ
du (m) - nutid
qaaTa3ta
قَاطَعتَ
du (m) - dåtid
tuqaaTi3
تُقَاطِع
du (m) - subjunktiv
tuqaaTi3
تُقَاطِع
du (m) - jussiv
du (f)
tuqaaTi3iina
تُقَاطِعِينَ
du (f) - nutid
qaaTa3ti
قَاطَعتِ
du (f) - dåtid
tuqaaTi3ii
تُقَاطِعِي
du (f) - subjunktiv
tuqaaTi3ii
تُقَاطِعِي
du (f) - jussiv
han
yuqaaTi3u
يُقَاطِعُ
han - nutid
qaaTa3a
قَاطَعَ
han - dåtid
yuqaaTi3
يُقَاطِع
han - subjunktiv
yuqaaTi3
يُقَاطِع
han - jussiv
hon
tuqaaTi3u
تُقَاطِعُ
hon - nutid
qaaTa3at
قَاطَعَت
hon - dåtid
tuqaaTi3
تُقَاطِع
hon - subjunktiv
tuqaaTi3
تُقَاطِع
hon - jussiv
vi
nuqaaTi3u
نُقَاطِعُ
vi - nutid
qaaTa3naa
قَاطَعنَا
vi - dåtid
nuqaaTi3
نُقَاطِع
vi - subjunktiv
nuqaaTi3
نُقَاطِع
vi - jussiv
ni (m)
tuqaaTi3uuna
تُقَاطِعُونَ
ni (m) - nutid
qaaTa3tum
قَاطَعتُم
ni (m) - dåtid
tuqaaTi3uu
تُقَاطِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqaaTi3uu
تُقَاطِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqaaTi3na
تُقَاطِعنَ
ni (f) - nutid
qaaTa3tunna
قَاطَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqaaTi3na
تُقَاطِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqaaTi3na
تُقَاطِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqaaTi3uuna
يُقَاطِعُونَ
de (m) - nutid
qaaTa3uu
قَاطَعُوا
de (m) - dåtid
yuqaaTi3uu
يُقَاطِعُوا
de (m) - subjunktiv
yuqaaTi3uu
يُقَاطِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqaaTi3na
يُقَاطِعنَ
de (f) - nutid
qaaTa3na
قَاطَعنَ
de (f) - dåtid
yuqaaTi3na
يُقَاطِعنَ
de (f) - subjunktiv
yuqaaTi3na
يُقَاطِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqaaTi3aani
تُقَاطِعَانِ
ni två - nutid
qaaTa3tumaa
قَاطَعتُمَا
ni två - dåtid
tuqaaTi3aa
تُقَاطِعَا
ni två - subjunktiv
tuqaaTi3aa
تُقَاطِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqaaTi3aani
يُقَاطِعَانِ
de två (m) - nutid
qaaTa3aa
قَاطَعَا
de två (m) - dåtid
yuqaaTi3aa
يُقَاطِعَا
de två (m) - subjunktiv
yuqaaTi3aa
يُقَاطِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqaaTi3aani
تُقَاطِعَانِ
de två (f) - nutid
qaaTa3ataa
قَاطَعَتَا
de två (f) - dåtid
tuqaaTi3aa
تُقَاطِعَا
de två (f) - subjunktiv
tuqaaTi3aa
تُقَاطِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.