Böjningsformer av verbet 'att ta av, ta bort'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anzi3u
أَنزِعُ
jag - nutid
naza3tu
نَزَعتُ
jag - dåtid
'anzi3a
أَنزِعَ
jag - subjunktiv
'anzi3
أَنزِع
jag - jussiv
du (m)
tanzi3u
تَنزِعُ
du (m) - nutid
naza3ta
نَزَعتَ
du (m) - dåtid
tanzi3a
تَنزِعَ
du (m) - subjunktiv
tanzi3
تَنزِع
du (m) - jussiv
du (f)
tanzi3iina
تَنزِعِينَ
du (f) - nutid
naza3ti
نَزَعتِ
du (f) - dåtid
tanzi3ii
تَنزِعِي
du (f) - subjunktiv
tanzi3ii
تَنزِعِي
du (f) - jussiv
han
yanzi3u
يَنزِعُ
han - nutid
naza3a
نَزَعَ
han - dåtid
yanzi3a
يَنزِعَ
han - subjunktiv
yanzi3
يَنزِع
han - jussiv
hon
tanzi3u
تَنزِعُ
hon - nutid
naza3at
نَزَعَت
hon - dåtid
tanzi3a
تَنزِعَ
hon - subjunktiv
tanzi3
تَنزِع
hon - jussiv
vi
nanzi3u
نَنزِعُ
vi - nutid
naza3naa
نَزَعنَا
vi - dåtid
nanzi3a
نَنزِعَ
vi - subjunktiv
nanzi3
نَنزِع
vi - jussiv
ni (m)
tanzi3uuna
تَنزِعُونَ
ni (m) - nutid
naza3tum
نَزَعتُم
ni (m) - dåtid
tanzi3uu
تَنزِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tanzi3uu
تَنزِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanzi3na
تَنزِعنَ
ni (f) - nutid
naza3tunna
نَزَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanzi3na
تَنزِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tanzi3na
تَنزِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanzi3uuna
يَنزِعُونَ
de (m) - nutid
naza3uu
نَزَعُوا
de (m) - dåtid
yanzi3uu
يَنزِعُوا
de (m) - subjunktiv
yanzi3uu
يَنزِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanzi3na
يَنزِعنَ
de (f) - nutid
naza3na
نَزَعنَ
de (f) - dåtid
yanzi3na
يَنزِعنَ
de (f) - subjunktiv
yanzi3na
يَنزِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanzi3aani
تَنزِعَانِ
ni två - nutid
naza3tumaa
نَزَعتُمَا
ni två - dåtid
tanzi3aa
تَنزِعَا
ni två - subjunktiv
tanzi3aa
تَنزِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanzi3aani
يَنزِعَانِ
de två (m) - nutid
naza3aa
نَزَعَا
de två (m) - dåtid
yanzi3aa
يَنزِعَا
de två (m) - subjunktiv
yanzi3aa
يَنزِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanzi3aani
تَنزِعَانِ
de två (f) - nutid
naza3ataa
نَزَعَتَا
de två (f) - dåtid
tanzi3aa
تَنزِعَا
de två (f) - subjunktiv
tanzi3aa
تَنزِعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'inzi3
إِنزِع
du (m) - imperativ
du (f)
'inzi3ii
إِنزِعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'inzi3aa
إِنزِعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'inzi3uu
إِنزِعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'inzi3na
إِنزِعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.