Böjningsformer av verbet 'att lägga till'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uDiifu
أُضِيفُ
jag - nutid
'aDaftu
أَضَفتُ
jag - dåtid
'uDyif
أُضيِف
jag - subjunktiv
'uDyif
أُضيِف
jag - jussiv
du (m)
tuDiifu
تُضِيفُ
du (m) - nutid
'aDafta
أَضَفتَ
du (m) - dåtid
tuDyif
تُضيِف
du (m) - subjunktiv
tuDyif
تُضيِف
du (m) - jussiv
du (f)
tuDiifiina
تُضِيفِينَ
du (f) - nutid
'aDafti
أَضَفتِ
du (f) - dåtid
tuDyifii
تُضيِفِي
du (f) - subjunktiv
tuDyifii
تُضيِفِي
du (f) - jussiv
han
yuDiifu
يُضِيفُ
han - nutid
'aDaafa
أَضَافَ
han - dåtid
yuDyif
يُضيِف
han - subjunktiv
yuDyif
يُضيِف
han - jussiv
hon
tuDiifu
تُضِيفُ
hon - nutid
'aDaafat
أَضَافَت
hon - dåtid
tuDyif
تُضيِف
hon - subjunktiv
tuDyif
تُضيِف
hon - jussiv
vi
nuDiifu
نُضِيفُ
vi - nutid
'aDafnaa
أَضَفنَا
vi - dåtid
nuDyif
نُضيِف
vi - subjunktiv
nuDyif
نُضيِف
vi - jussiv
ni (m)
tuDiifuuna
تُضِيفُونَ
ni (m) - nutid
'aDaftum
أَضَفتُم
ni (m) - dåtid
tuDyifuu
تُضيِفُوا
ni (m) - subjunktiv
tuDyifuu
تُضيِفُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuDifna
تُضِفنَ
ni (f) - nutid
'aDaftunna
أَضَفتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuDyifna
تُضيِفنَ
ni (f) - subjunktiv
tuDyifna
تُضيِفنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuDiifuuna
يُضِيفُونَ
de (m) - nutid
'aDaafuu
أَضَافُوا
de (m) - dåtid
yuDyifuu
يُضيِفُوا
de (m) - subjunktiv
yuDyifuu
يُضيِفُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuDifna
يُضِفنَ
de (f) - nutid
'aDafna
أَضَفنَ
de (f) - dåtid
yuDyifna
يُضيِفنَ
de (f) - subjunktiv
yuDyifna
يُضيِفنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuDiifaani
تُضِيفَانِ
ni två - nutid
'aDaftumaa
أَضَفتُمَا
ni två - dåtid
tuDyifaa
تُضيِفَا
ni två - subjunktiv
tuDyifaa
تُضيِفَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuDiifaani
يُضِيفَانِ
de två (m) - nutid
'aDaafaa
أَضَافَا
de två (m) - dåtid
yuDyifaa
يُضيِفَا
de två (m) - subjunktiv
yuDyifaa
يُضيِفَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuDiifaani
تُضِيفَانِ
de två (f) - nutid
'aDaafataa
أَضَافَتَا
de två (f) - dåtid
tuDyifaa
تُضيِفَا
de två (f) - subjunktiv
tuDyifaa
تُضيِفَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.