Böjningsformer av verbet 'att vilja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uriidu
أُرِيدُ
jag - nutid
'aradtu
أَرَدتُ
jag - dåtid
'urwid
أُروِد
jag - subjunktiv
'urwid
أُروِد
jag - jussiv
du (m)
turiidu
تُرِيدُ
du (m) - nutid
'aradta
أَرَدتَ
du (m) - dåtid
turwid
تُروِد
du (m) - subjunktiv
turwid
تُروِد
du (m) - jussiv
du (f)
turiidiina
تُرِيدِينَ
du (f) - nutid
'aradti
أَرَدتِ
du (f) - dåtid
turwidii
تُروِدِي
du (f) - subjunktiv
turwidii
تُروِدِي
du (f) - jussiv
han
yuriidu
يُرِيدُ
han - nutid
'araada
أَرَادَ
han - dåtid
yurwid
يُروِد
han - subjunktiv
yurwid
يُروِد
han - jussiv
hon
turiidu
تُرِيدُ
hon - nutid
'araadat
أَرَادَت
hon - dåtid
turwid
تُروِد
hon - subjunktiv
turwid
تُروِد
hon - jussiv
vi
nuriidu
نُرِيدُ
vi - nutid
'aradnaa
أَرَدنَا
vi - dåtid
nurwid
نُروِد
vi - subjunktiv
nurwid
نُروِد
vi - jussiv
ni (m)
turiiduuna
تُرِيدُونَ
ni (m) - nutid
'aradtum
أَرَدتُم
ni (m) - dåtid
turwiduu
تُروِدُوا
ni (m) - subjunktiv
turwiduu
تُروِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
turidna
تُرِدنَ
ni (f) - nutid
'aradtunna
أَرَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
turwidna
تُروِدنَ
ni (f) - subjunktiv
turwidna
تُروِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuriiduuna
يُرِيدُونَ
de (m) - nutid
'araaduu
أَرَادُوا
de (m) - dåtid
yurwiduu
يُروِدُوا
de (m) - subjunktiv
yurwiduu
يُروِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuridna
يُرِدنَ
de (f) - nutid
'aradna
أَرَدنَ
de (f) - dåtid
yurwidna
يُروِدنَ
de (f) - subjunktiv
yurwidna
يُروِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
turiidaani
تُرِيدَانِ
ni två - nutid
'aradtumaa
أَرَدتُمَا
ni två - dåtid
turwidaa
تُروِدَا
ni två - subjunktiv
turwidaa
تُروِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuriidaani
يُرِيدَانِ
de två (m) - nutid
'araadaa
أَرَادَا
de två (m) - dåtid
yurwidaa
يُروِدَا
de två (m) - subjunktiv
yurwidaa
يُروِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
turiidaani
تُرِيدَانِ
de två (f) - nutid
'araadataa
أَرَادَتَا
de två (f) - dåtid
turwidaa
تُروِدَا
de två (f) - subjunktiv
turwidaa
تُروِدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.