Böjningsformer av verbet 'att nå, sprida'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'amtaddu
أَمتَدُّ
jag - nutid
'imtaddtu
إِمتَدّتُ
jag - dåtid
'amtadid
أَمتَدِد
jag - subjunktiv
'amtadid
أَمتَدِد
jag - jussiv
du (m)
tamtaddu
تَمتَدُّ
du (m) - nutid
'imtaddta
إِمتَدّتَ
du (m) - dåtid
tamtadid
تَمتَدِد
du (m) - subjunktiv
tamtadid
تَمتَدِد
du (m) - jussiv
du (f)
tamtaddiina
تَمتَدِّينَ
du (f) - nutid
'imtaddti
إِمتَدّتِ
du (f) - dåtid
tamtadidii
تَمتَدِدِي
du (f) - subjunktiv
tamtadidii
تَمتَدِدِي
du (f) - jussiv
han
yamtaddu
يَمتَدُّ
han - nutid
'imtadda
إِمتَدَّ
han - dåtid
yamtadid
يَمتَدِد
han - subjunktiv
yamtadid
يَمتَدِد
han - jussiv
hon
tamtaddu
تَمتَدُّ
hon - nutid
'imtaddat
إِمتَدَّت
hon - dåtid
tamtadid
تَمتَدِد
hon - subjunktiv
tamtadid
تَمتَدِد
hon - jussiv
vi
namtaddu
نَمتَدُّ
vi - nutid
'imtaddnaa
إِمتَدّنَا
vi - dåtid
namtadid
نَمتَدِد
vi - subjunktiv
namtadid
نَمتَدِد
vi - jussiv
ni (m)
tamtadduuna
تَمتَدُّونَ
ni (m) - nutid
'imtaddtum
إِمتَدّتُم
ni (m) - dåtid
tamtadiduu
تَمتَدِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tamtadiduu
تَمتَدِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tamtaddna
تَمتَدّنَ
ni (f) - nutid
'imtaddtunna
إِمتَدّتُنَّ
ni (f) - dåtid
tamtadidna
تَمتَدِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tamtadidna
تَمتَدِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yamtadduuna
يَمتَدُّونَ
de (m) - nutid
'imtadduu
إِمتَدُّوا
de (m) - dåtid
yamtadiduu
يَمتَدِدُوا
de (m) - subjunktiv
yamtadiduu
يَمتَدِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yamtaddna
يَمتَدّنَ
de (f) - nutid
'imtaddna
إِمتَدّنَ
de (f) - dåtid
yamtadidna
يَمتَدِدنَ
de (f) - subjunktiv
yamtadidna
يَمتَدِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tamtaddaani
تَمتَدَّانِ
ni två - nutid
'imtaddtumaa
إِمتَدّتُمَا
ni två - dåtid
tamtadidaa
تَمتَدِدَا
ni två - subjunktiv
tamtadidaa
تَمتَدِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yamtaddaani
يَمتَدَّانِ
de två (m) - nutid
'imtaddaa
إِمتَدَّا
de två (m) - dåtid
yamtadidaa
يَمتَدِدَا
de två (m) - subjunktiv
yamtadidaa
يَمتَدِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tamtaddaani
تَمتَدَّانِ
de två (f) - nutid
'imtaddataa
إِمتَدَّتَا
de två (f) - dåtid
tamtadidaa
تَمتَدِدَا
de två (f) - subjunktiv
tamtadidaa
تَمتَدِدَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.