Böjningsformer av verbet 'att titta ut, vara riktad mot'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uTillu
أُطِلُّ
jag - nutid
'aTalltu
أَطَلّتُ
jag - dåtid
'uTlil
أُطلِل
jag - subjunktiv
'uTlil
أُطلِل
jag - jussiv
du (m)
tuTillu
تُطِلُّ
du (m) - nutid
'aTallta
أَطَلّتَ
du (m) - dåtid
tuTlil
تُطلِل
du (m) - subjunktiv
tuTlil
تُطلِل
du (m) - jussiv
du (f)
tuTilliina
تُطِلِّينَ
du (f) - nutid
'aTallti
أَطَلّتِ
du (f) - dåtid
tuTlilii
تُطلِلِي
du (f) - subjunktiv
tuTlilii
تُطلِلِي
du (f) - jussiv
han
yuTillu
يُطِلُّ
han - nutid
'aTalla
أَطَلَّ
han - dåtid
yuTlil
يُطلِل
han - subjunktiv
yuTlil
يُطلِل
han - jussiv
hon
tuTillu
تُطِلُّ
hon - nutid
'aTallat
أَطَلَّت
hon - dåtid
tuTlil
تُطلِل
hon - subjunktiv
tuTlil
تُطلِل
hon - jussiv
vi
nuTillu
نُطِلُّ
vi - nutid
'aTallnaa
أَطَلّنَا
vi - dåtid
nuTlil
نُطلِل
vi - subjunktiv
nuTlil
نُطلِل
vi - jussiv
ni (m)
tuTilluuna
تُطِلُّونَ
ni (m) - nutid
'aTalltum
أَطَلّتُم
ni (m) - dåtid
tuTliluu
تُطلِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tuTliluu
تُطلِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuTillna
تُطِلّنَ
ni (f) - nutid
'aTalltunna
أَطَلّتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuTlilna
تُطلِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tuTlilna
تُطلِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuTilluuna
يُطِلُّونَ
de (m) - nutid
'aTalluu
أَطَلُّوا
de (m) - dåtid
yuTliluu
يُطلِلُوا
de (m) - subjunktiv
yuTliluu
يُطلِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuTillna
يُطِلّنَ
de (f) - nutid
'aTallna
أَطَلّنَ
de (f) - dåtid
yuTlilna
يُطلِلنَ
de (f) - subjunktiv
yuTlilna
يُطلِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuTillaani
تُطِلَّانِ
ni två - nutid
'aTalltumaa
أَطَلّتُمَا
ni två - dåtid
tuTlilaa
تُطلِلَا
ni två - subjunktiv
tuTlilaa
تُطلِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuTillaani
يُطِلَّانِ
de två (m) - nutid
'aTallaa
أَطَلَّا
de två (m) - dåtid
yuTlilaa
يُطلِلَا
de två (m) - subjunktiv
yuTlilaa
يُطلِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuTillaani
تُطِلَّانِ
de två (f) - nutid
'aTallataa
أَطَلَّتَا
de två (f) - dåtid
tuTlilaa
تُطلِلَا
de två (f) - subjunktiv
tuTlilaa
تُطلِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.