Böjningsformer av verbet 'att behaga'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'umti3u
أُمتِعُ
jag - nutid
'amta3tu
أَمتَعتُ
jag - dåtid
'umti3
أُمتِع
jag - subjunktiv
'umti3
أُمتِع
jag - jussiv
du (m)
tumti3u
تُمتِعُ
du (m) - nutid
'amta3ta
أَمتَعتَ
du (m) - dåtid
tumti3
تُمتِع
du (m) - subjunktiv
tumti3
تُمتِع
du (m) - jussiv
du (f)
tumti3iina
تُمتِعِينَ
du (f) - nutid
'amta3ti
أَمتَعتِ
du (f) - dåtid
tumti3ii
تُمتِعِي
du (f) - subjunktiv
tumti3ii
تُمتِعِي
du (f) - jussiv
han
yumti3u
يُمتِعُ
han - nutid
'amta3a
أَمتَعَ
han - dåtid
yumti3
يُمتِع
han - subjunktiv
yumti3
يُمتِع
han - jussiv
hon
tumti3u
تُمتِعُ
hon - nutid
'amta3at
أَمتَعَت
hon - dåtid
tumti3
تُمتِع
hon - subjunktiv
tumti3
تُمتِع
hon - jussiv
vi
numti3u
نُمتِعُ
vi - nutid
'amta3naa
أَمتَعنَا
vi - dåtid
numti3
نُمتِع
vi - subjunktiv
numti3
نُمتِع
vi - jussiv
ni (m)
tumti3uuna
تُمتِعُونَ
ni (m) - nutid
'amta3tum
أَمتَعتُم
ni (m) - dåtid
tumti3uu
تُمتِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tumti3uu
تُمتِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tumti3na
تُمتِعنَ
ni (f) - nutid
'amta3tunna
أَمتَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tumti3na
تُمتِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tumti3na
تُمتِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yumti3uuna
يُمتِعُونَ
de (m) - nutid
'amta3uu
أَمتَعُوا
de (m) - dåtid
yumti3uu
يُمتِعُوا
de (m) - subjunktiv
yumti3uu
يُمتِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yumti3na
يُمتِعنَ
de (f) - nutid
'amta3na
أَمتَعنَ
de (f) - dåtid
yumti3na
يُمتِعنَ
de (f) - subjunktiv
yumti3na
يُمتِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tumti3aani
تُمتِعَانِ
ni två - nutid
'amta3tumaa
أَمتَعتُمَا
ni två - dåtid
tumti3aa
تُمتِعَا
ni två - subjunktiv
tumti3aa
تُمتِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yumti3aani
يُمتِعَانِ
de två (m) - nutid
'amta3aa
أَمتَعَا
de två (m) - dåtid
yumti3aa
يُمتِعَا
de två (m) - subjunktiv
yumti3aa
يُمتِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tumti3aani
تُمتِعَانِ
de två (f) - nutid
'amta3ataa
أَمتَعَتَا
de två (f) - dåtid
tumti3aa
تُمتِعَا
de två (f) - subjunktiv
tumti3aa
تُمتِعَا
de två (f) - jussiv

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.