Böjningsformer av verbet 'att konfrontera, stÃ¥ ansikte mot ansikte'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uwaajihu
أُوَاجِهُ
jag - nutid
waajahtu
وَاجَهتُ
jag - dåtid
'uwaajih
أُوَاجِه
jag - subjunktiv
'uwaajih
أُوَاجِه
jag - jussiv
du (m)
tuwaajihu
تُوَاجِهُ
du (m) - nutid
waajahta
وَاجَهتَ
du (m) - dåtid
tuwaajih
تُوَاجِه
du (m) - subjunktiv
tuwaajih
تُوَاجِه
du (m) - jussiv
du (f)
tuwaajihiina
تُوَاجِهِينَ
du (f) - nutid
waajahti
وَاجَهتِ
du (f) - dåtid
tuwaajihii
تُوَاجِهِي
du (f) - subjunktiv
tuwaajihii
تُوَاجِهِي
du (f) - jussiv
han
yuwaajihu
يُوَاجِهُ
han - nutid
waajaha
وَاجَهَ
han - dåtid
yuwaajih
يُوَاجِه
han - subjunktiv
yuwaajih
يُوَاجِه
han - jussiv
hon
tuwaajihu
تُوَاجِهُ
hon - nutid
waajahat
وَاجَهَت
hon - dåtid
tuwaajih
تُوَاجِه
hon - subjunktiv
tuwaajih
تُوَاجِه
hon - jussiv
vi
nuwaajihu
نُوَاجِهُ
vi - nutid
waajahnaa
وَاجَهنَا
vi - dåtid
nuwaajih
نُوَاجِه
vi - subjunktiv
nuwaajih
نُوَاجِه
vi - jussiv
ni (m)
tuwaajihuuna
تُوَاجِهُونَ
ni (m) - nutid
waajahtum
وَاجَهتُم
ni (m) - dåtid
tuwaajihuu
تُوَاجِهُوا
ni (m) - subjunktiv
tuwaajihuu
تُوَاجِهُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuwaajihna
تُوَاجِهنَ
ni (f) - nutid
waajahtunna
وَاجَهتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuwaajihna
تُوَاجِهنَ
ni (f) - subjunktiv
tuwaajihna
تُوَاجِهنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuwaajihuuna
يُوَاجِهُونَ
de (m) - nutid
waajahuu
وَاجَهُوا
de (m) - dåtid
yuwaajihuu
يُوَاجِهُوا
de (m) - subjunktiv
yuwaajihuu
يُوَاجِهُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuwaajihna
يُوَاجِهنَ
de (f) - nutid
waajahna
وَاجَهنَ
de (f) - dåtid
yuwaajihna
يُوَاجِهنَ
de (f) - subjunktiv
yuwaajihna
يُوَاجِهنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuwaajihaani
تُوَاجِهَانِ
ni två - nutid
waajahtumaa
وَاجَهتُمَا
ni två - dåtid
tuwaajihaa
تُوَاجِهَا
ni två - subjunktiv
tuwaajihaa
تُوَاجِهَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuwaajihaani
يُوَاجِهَانِ
de två (m) - nutid
waajahaa
وَاجَهَا
de två (m) - dåtid
yuwaajihaa
يُوَاجِهَا
de två (m) - subjunktiv
yuwaajihaa
يُوَاجِهَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuwaajihaani
تُوَاجِهَانِ
de två (f) - nutid
waajahataa
وَاجَهَتَا
de två (f) - dåtid
tuwaajihaa
تُوَاجِهَا
de två (f) - subjunktiv
tuwaajihaa
تُوَاجِهَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.