Böjningsformer av verbet 'att distansera, separera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ubaa3idu
أُبَاعِدُ
jag - nutid
baa3adtu
بَاعَدتُ
jag - dåtid
'ubaa3id
أُبَاعِد
jag - subjunktiv
'ubaa3id
أُبَاعِد
jag - jussiv
du (m)
tubaa3idu
تُبَاعِدُ
du (m) - nutid
baa3adta
بَاعَدتَ
du (m) - dåtid
tubaa3id
تُبَاعِد
du (m) - subjunktiv
tubaa3id
تُبَاعِد
du (m) - jussiv
du (f)
tubaa3idiina
تُبَاعِدِينَ
du (f) - nutid
baa3adti
بَاعَدتِ
du (f) - dåtid
tubaa3idii
تُبَاعِدِي
du (f) - subjunktiv
tubaa3idii
تُبَاعِدِي
du (f) - jussiv
han
yubaa3idu
يُبَاعِدُ
han - nutid
baa3ada
بَاعَدَ
han - dåtid
yubaa3id
يُبَاعِد
han - subjunktiv
yubaa3id
يُبَاعِد
han - jussiv
hon
tubaa3idu
تُبَاعِدُ
hon - nutid
baa3adat
بَاعَدَت
hon - dåtid
tubaa3id
تُبَاعِد
hon - subjunktiv
tubaa3id
تُبَاعِد
hon - jussiv
vi
nubaa3idu
نُبَاعِدُ
vi - nutid
baa3adnaa
بَاعَدنَا
vi - dåtid
nubaa3id
نُبَاعِد
vi - subjunktiv
nubaa3id
نُبَاعِد
vi - jussiv
ni (m)
tubaa3iduuna
تُبَاعِدُونَ
ni (m) - nutid
baa3adtum
بَاعَدتُم
ni (m) - dåtid
tubaa3iduu
تُبَاعِدُوا
ni (m) - subjunktiv
tubaa3iduu
تُبَاعِدُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tubaa3idna
تُبَاعِدنَ
ni (f) - nutid
baa3adtunna
بَاعَدتُنَّ
ni (f) - dåtid
tubaa3idna
تُبَاعِدنَ
ni (f) - subjunktiv
tubaa3idna
تُبَاعِدنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yubaa3iduuna
يُبَاعِدُونَ
de (m) - nutid
baa3aduu
بَاعَدُوا
de (m) - dåtid
yubaa3iduu
يُبَاعِدُوا
de (m) - subjunktiv
yubaa3iduu
يُبَاعِدُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yubaa3idna
يُبَاعِدنَ
de (f) - nutid
baa3adna
بَاعَدنَ
de (f) - dåtid
yubaa3idna
يُبَاعِدنَ
de (f) - subjunktiv
yubaa3idna
يُبَاعِدنَ
de (f) - jussiv
ni två
tubaa3idaani
تُبَاعِدَانِ
ni två - nutid
baa3adtumaa
بَاعَدتُمَا
ni två - dåtid
tubaa3idaa
تُبَاعِدَا
ni två - subjunktiv
tubaa3idaa
تُبَاعِدَا
ni två - jussiv
de två (m)
yubaa3idaani
يُبَاعِدَانِ
de två (m) - nutid
baa3adaa
بَاعَدَا
de två (m) - dåtid
yubaa3idaa
يُبَاعِدَا
de två (m) - subjunktiv
yubaa3idaa
يُبَاعِدَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tubaa3idaani
تُبَاعِدَانِ
de två (f) - nutid
baa3adataa
بَاعَدَتَا
de två (f) - dåtid
tubaa3idaa
تُبَاعِدَا
de två (f) - subjunktiv
tubaa3idaa
تُبَاعِدَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.