Böjningsformer av verbet 'att behandla'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3aamilu
أُعَامِلُ
jag - nutid
3aamaltu
عَامَلتُ
jag - dåtid
'u3aamil
أُعَامِل
jag - subjunktiv
'u3aamil
أُعَامِل
jag - jussiv
du (m)
tu3aamilu
تُعَامِلُ
du (m) - nutid
3aamalta
عَامَلتَ
du (m) - dåtid
tu3aamil
تُعَامِل
du (m) - subjunktiv
tu3aamil
تُعَامِل
du (m) - jussiv
du (f)
tu3aamiliina
تُعَامِلِينَ
du (f) - nutid
3aamalti
عَامَلتِ
du (f) - dåtid
tu3aamilii
تُعَامِلِي
du (f) - subjunktiv
tu3aamilii
تُعَامِلِي
du (f) - jussiv
han
yu3aamilu
يُعَامِلُ
han - nutid
3aamala
عَامَلَ
han - dåtid
yu3aamil
يُعَامِل
han - subjunktiv
yu3aamil
يُعَامِل
han - jussiv
hon
tu3aamilu
تُعَامِلُ
hon - nutid
3aamalat
عَامَلَت
hon - dåtid
tu3aamil
تُعَامِل
hon - subjunktiv
tu3aamil
تُعَامِل
hon - jussiv
vi
nu3aamilu
نُعَامِلُ
vi - nutid
3aamalnaa
عَامَلنَا
vi - dåtid
nu3aamil
نُعَامِل
vi - subjunktiv
nu3aamil
نُعَامِل
vi - jussiv
ni (m)
tu3aamiluuna
تُعَامِلُونَ
ni (m) - nutid
3aamaltum
عَامَلتُم
ni (m) - dåtid
tu3aamiluu
تُعَامِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3aamiluu
تُعَامِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3aamilna
تُعَامِلنَ
ni (f) - nutid
3aamaltunna
عَامَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3aamilna
تُعَامِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3aamilna
تُعَامِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3aamiluuna
يُعَامِلُونَ
de (m) - nutid
3aamaluu
عَامَلُوا
de (m) - dåtid
yu3aamiluu
يُعَامِلُوا
de (m) - subjunktiv
yu3aamiluu
يُعَامِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3aamilna
يُعَامِلنَ
de (f) - nutid
3aamalna
عَامَلنَ
de (f) - dåtid
yu3aamilna
يُعَامِلنَ
de (f) - subjunktiv
yu3aamilna
يُعَامِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3aamilaani
تُعَامِلَانِ
ni två - nutid
3aamaltumaa
عَامَلتُمَا
ni två - dåtid
tu3aamilaa
تُعَامِلَا
ni två - subjunktiv
tu3aamilaa
تُعَامِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3aamilaani
يُعَامِلَانِ
de två (m) - nutid
3aamalaa
عَامَلَا
de två (m) - dåtid
yu3aamilaa
يُعَامِلَا
de två (m) - subjunktiv
yu3aamilaa
يُعَامِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3aamilaani
تُعَامِلَانِ
de två (f) - nutid
3aamalataa
عَامَلَتَا
de två (f) - dåtid
tu3aamilaa
تُعَامِلَا
de två (f) - subjunktiv
tu3aamilaa
تُعَامِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.