Böjningsformer av verbet 'att bevilja, ge'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anuulu
أَنُولُ
jag - nutid
nultu
نُلتُ
jag - dåtid
'anula
أَنُلَ
jag - subjunktiv
'anul
أَنُل
jag - jussiv
du (m)
tanuulu
تَنُولُ
du (m) - nutid
nulta
نُلتَ
du (m) - dåtid
tanula
تَنُلَ
du (m) - subjunktiv
tanul
تَنُل
du (m) - jussiv
du (f)
tanuuliina
تَنُولِينَ
du (f) - nutid
nulti
نُلتِ
du (f) - dåtid
tanuulii
تَنُولِي
du (f) - subjunktiv
tanuulii
تَنُولِي
du (f) - jussiv
han
yanuulu
يَنُولُ
han - nutid
naala
نَالَ
han - dåtid
yanula
يَنُلَ
han - subjunktiv
yanul
يَنُل
han - jussiv
hon
tanuulu
تَنُولُ
hon - nutid
naalat
نَالَت
hon - dåtid
tanula
تَنُلَ
hon - subjunktiv
tanul
تَنُل
hon - jussiv
vi
nanuulu
نَنُولُ
vi - nutid
nulnaa
نُلنَا
vi - dåtid
nanula
نَنُلَ
vi - subjunktiv
nanul
نَنُل
vi - jussiv
ni (m)
tanuuluuna
تَنُولُونَ
ni (m) - nutid
nultum
نُلتُم
ni (m) - dåtid
tanuuluu
تَنُولُوا
ni (m) - subjunktiv
tanuuluu
تَنُولُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanulna
تَنُلنَ
ni (f) - nutid
nultunna
نُلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanulna
تَنُلنَ
ni (f) - subjunktiv
tanulna
تَنُلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanuuluuna
يَنُولُونَ
de (m) - nutid
naaluu
نَالُوا
de (m) - dåtid
yanuuluu
يَنُولُوا
de (m) - subjunktiv
yanuuluu
يَنُولُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanulna
يَنُلنَ
de (f) - nutid
nulna
نُلنَ
de (f) - dåtid
yanulna
يَنُلنَ
de (f) - subjunktiv
yanulna
يَنُلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tanuulaani
تَنُولَانِ
ni två - nutid
nultumaa
نُلتُمَا
ni två - dåtid
tanulaa
تَنُلَا
ni två - subjunktiv
tanulaa
تَنُلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yanuulaani
يَنُولَانِ
de två (m) - nutid
nulaa
نُلَا
de två (m) - dåtid
yanulaa
يَنُلَا
de två (m) - subjunktiv
yanulaa
يَنُلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanuulaani
تَنُولَانِ
de två (f) - nutid
nulataa
نُلَتَا
de två (f) - dåtid
tanulaa
تَنُلَا
de två (f) - subjunktiv
tanulaa
تَنُلَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
nul
نُل
du (m) - imperativ
du (f)
nuulii
نُولِي
du (f) - imperativ
du (dual)
nuulaa
نُولَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
nuuluu
نُولُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
nulna
نُلنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.