Böjningsformer av verbet 'att förklara, resonera'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3allilu
أُعَلِّلُ
jag - nutid
3allaltu
عَلَّلتُ
jag - dåtid
'u3allil
أُعَلِّل
jag - subjunktiv
'u3allil
أُعَلِّل
jag - jussiv
du (m)
tu3allilu
تُعَلِّلُ
du (m) - nutid
3allalta
عَلَّلتَ
du (m) - dåtid
tu3allil
تُعَلِّل
du (m) - subjunktiv
tu3allil
تُعَلِّل
du (m) - jussiv
du (f)
tu3alliliina
تُعَلِّلِينَ
du (f) - nutid
3allalti
عَلَّلتِ
du (f) - dåtid
tu3allilii
تُعَلِّلِي
du (f) - subjunktiv
tu3allilii
تُعَلِّلِي
du (f) - jussiv
han
yu3allilu
يُعَلِّلُ
han - nutid
3allala
عَلَّلَ
han - dåtid
yu3allil
يُعَلِّل
han - subjunktiv
yu3allil
يُعَلِّل
han - jussiv
hon
tu3allilu
تُعَلِّلُ
hon - nutid
3allalat
عَلَّلَت
hon - dåtid
tu3allil
تُعَلِّل
hon - subjunktiv
tu3allil
تُعَلِّل
hon - jussiv
vi
nu3allilu
نُعَلِّلُ
vi - nutid
3allalnaa
عَلَّلنَا
vi - dåtid
nu3allil
نُعَلِّل
vi - subjunktiv
nu3allil
نُعَلِّل
vi - jussiv
ni (m)
tu3alliluuna
تُعَلِّلُونَ
ni (m) - nutid
3allaltum
عَلَّلتُم
ni (m) - dåtid
tu3alliluu
تُعَلِّلُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3alliluu
تُعَلِّلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3allilna
تُعَلِّلنَ
ni (f) - nutid
3allaltunna
عَلَّلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3allilna
تُعَلِّلنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3allilna
تُعَلِّلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3alliluuna
يُعَلِّلُونَ
de (m) - nutid
3allaluu
عَلَّلُوا
de (m) - dåtid
yu3alliluu
يُعَلِّلُوا
de (m) - subjunktiv
yu3alliluu
يُعَلِّلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3allilna
يُعَلِّلنَ
de (f) - nutid
3allalna
عَلَّلنَ
de (f) - dåtid
yu3allilna
يُعَلِّلنَ
de (f) - subjunktiv
yu3allilna
يُعَلِّلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3allilaani
تُعَلِّلَانِ
ni två - nutid
3allaltumaa
عَلَّلتُمَا
ni två - dåtid
tu3allilaa
تُعَلِّلَا
ni två - subjunktiv
tu3allilaa
تُعَلِّلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3allilaani
يُعَلِّلَانِ
de två (m) - nutid
3allalaa
عَلَّلَا
de två (m) - dåtid
yu3allilaa
يُعَلِّلَا
de två (m) - subjunktiv
yu3allilaa
يُعَلِّلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3allilaani
تُعَلِّلَانِ
de två (f) - nutid
3allalataa
عَلَّلَتَا
de två (f) - dåtid
tu3allilaa
تُعَلِّلَا
de två (f) - subjunktiv
tu3allilaa
تُعَلِّلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.