Böjningsformer av verbet 'att hata, ogilla, undvika'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'unaafiru
أُنَافِرُ
jag - nutid
naafartu
نَافَرتُ
jag - dåtid
'unaafir
أُنَافِر
jag - subjunktiv
'unaafir
أُنَافِر
jag - jussiv
du (m)
tunaafiru
تُنَافِرُ
du (m) - nutid
naafarta
نَافَرتَ
du (m) - dåtid
tunaafir
تُنَافِر
du (m) - subjunktiv
tunaafir
تُنَافِر
du (m) - jussiv
du (f)
tunaafiriina
تُنَافِرِينَ
du (f) - nutid
naafarti
نَافَرتِ
du (f) - dåtid
tunaafirii
تُنَافِرِي
du (f) - subjunktiv
tunaafirii
تُنَافِرِي
du (f) - jussiv
han
yunaafiru
يُنَافِرُ
han - nutid
naafara
نَافَرَ
han - dåtid
yunaafir
يُنَافِر
han - subjunktiv
yunaafir
يُنَافِر
han - jussiv
hon
tunaafiru
تُنَافِرُ
hon - nutid
naafarat
نَافَرَت
hon - dåtid
tunaafir
تُنَافِر
hon - subjunktiv
tunaafir
تُنَافِر
hon - jussiv
vi
nunaafiru
نُنَافِرُ
vi - nutid
naafarnaa
نَافَرنَا
vi - dåtid
nunaafir
نُنَافِر
vi - subjunktiv
nunaafir
نُنَافِر
vi - jussiv
ni (m)
tunaafiruuna
تُنَافِرُونَ
ni (m) - nutid
naafartum
نَافَرتُم
ni (m) - dåtid
tunaafiruu
تُنَافِرُوا
ni (m) - subjunktiv
tunaafiruu
تُنَافِرُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tunaafirna
تُنَافِرنَ
ni (f) - nutid
naafartunna
نَافَرتُنَّ
ni (f) - dåtid
tunaafirna
تُنَافِرنَ
ni (f) - subjunktiv
tunaafirna
تُنَافِرنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yunaafiruuna
يُنَافِرُونَ
de (m) - nutid
naafaruu
نَافَرُوا
de (m) - dåtid
yunaafiruu
يُنَافِرُوا
de (m) - subjunktiv
yunaafiruu
يُنَافِرُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yunaafirna
يُنَافِرنَ
de (f) - nutid
naafarna
نَافَرنَ
de (f) - dåtid
yunaafirna
يُنَافِرنَ
de (f) - subjunktiv
yunaafirna
يُنَافِرنَ
de (f) - jussiv
ni två
tunaafiraani
تُنَافِرَانِ
ni två - nutid
naafartumaa
نَافَرتُمَا
ni två - dåtid
tunaafiraa
تُنَافِرَا
ni två - subjunktiv
tunaafiraa
تُنَافِرَا
ni två - jussiv
de två (m)
yunaafiraani
يُنَافِرَانِ
de två (m) - nutid
naafaraa
نَافَرَا
de två (m) - dåtid
yunaafiraa
يُنَافِرَا
de två (m) - subjunktiv
yunaafiraa
يُنَافِرَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tunaafiraani
تُنَافِرَانِ
de två (f) - nutid
naafarataa
نَافَرَتَا
de två (f) - dåtid
tunaafiraa
تُنَافِرَا
de två (f) - subjunktiv
tunaafiraa
تُنَافِرَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.