Böjningsformer av verbet 'att anställa, sätta i arbete'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'u3milu
أُعمِلُ
jag - nutid
'a3maltu
أَعمَلتُ
jag - dåtid
'u3mil
أُعمِل
jag - subjunktiv
'u3mil
أُعمِل
jag - jussiv
du (m)
tu3milu
تُعمِلُ
du (m) - nutid
'a3malta
أَعمَلتَ
du (m) - dåtid
tu3mil
تُعمِل
du (m) - subjunktiv
tu3mil
تُعمِل
du (m) - jussiv
du (f)
tu3miliina
تُعمِلِينَ
du (f) - nutid
'a3malti
أَعمَلتِ
du (f) - dåtid
tu3milii
تُعمِلِي
du (f) - subjunktiv
tu3milii
تُعمِلِي
du (f) - jussiv
han
yu3milu
يُعمِلُ
han - nutid
'a3mala
أَعمَلَ
han - dåtid
yu3mil
يُعمِل
han - subjunktiv
yu3mil
يُعمِل
han - jussiv
hon
tu3milu
تُعمِلُ
hon - nutid
'a3malat
أَعمَلَت
hon - dåtid
tu3mil
تُعمِل
hon - subjunktiv
tu3mil
تُعمِل
hon - jussiv
vi
nu3milu
نُعمِلُ
vi - nutid
'a3malnaa
أَعمَلنَا
vi - dåtid
nu3mil
نُعمِل
vi - subjunktiv
nu3mil
نُعمِل
vi - jussiv
ni (m)
tu3miluuna
تُعمِلُونَ
ni (m) - nutid
'a3maltum
أَعمَلتُم
ni (m) - dåtid
tu3miluu
تُعمِلُوا
ni (m) - subjunktiv
tu3miluu
تُعمِلُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tu3milna
تُعمِلنَ
ni (f) - nutid
'a3maltunna
أَعمَلتُنَّ
ni (f) - dåtid
tu3milna
تُعمِلنَ
ni (f) - subjunktiv
tu3milna
تُعمِلنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yu3miluuna
يُعمِلُونَ
de (m) - nutid
'a3maluu
أَعمَلُوا
de (m) - dåtid
yu3miluu
يُعمِلُوا
de (m) - subjunktiv
yu3miluu
يُعمِلُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yu3milna
يُعمِلنَ
de (f) - nutid
'a3malna
أَعمَلنَ
de (f) - dåtid
yu3milna
يُعمِلنَ
de (f) - subjunktiv
yu3milna
يُعمِلنَ
de (f) - jussiv
ni två
tu3milaani
تُعمِلَانِ
ni två - nutid
'a3maltumaa
أَعمَلتُمَا
ni två - dåtid
tu3milaa
تُعمِلَا
ni två - subjunktiv
tu3milaa
تُعمِلَا
ni två - jussiv
de två (m)
yu3milaani
يُعمِلَانِ
de två (m) - nutid
'a3malaa
أَعمَلَا
de två (m) - dåtid
yu3milaa
يُعمِلَا
de två (m) - subjunktiv
yu3milaa
يُعمِلَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tu3milaani
تُعمِلَانِ
de två (f) - nutid
'a3malataa
أَعمَلَتَا
de två (f) - dåtid
tu3milaa
تُعمِلَا
de två (f) - subjunktiv
tu3milaa
تُعمِلَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.