Böjningsformer av verbet 'att knacka, slÃ¥'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aqra3u
أَقرَعُ
jag - nutid
qara3tu
قَرَعتُ
jag - dåtid
'aqra3a
أَقرَعَ
jag - subjunktiv
'aqra3
أَقرَع
jag - jussiv
du (m)
taqra3u
تَقرَعُ
du (m) - nutid
qara3ta
قَرَعتَ
du (m) - dåtid
taqra3a
تَقرَعَ
du (m) - subjunktiv
taqra3
تَقرَع
du (m) - jussiv
du (f)
taqra3iina
تَقرَعِينَ
du (f) - nutid
qara3ti
قَرَعتِ
du (f) - dåtid
taqra3ii
تَقرَعِي
du (f) - subjunktiv
taqra3ii
تَقرَعِي
du (f) - jussiv
han
yaqra3u
يَقرَعُ
han - nutid
qara3a
قَرَعَ
han - dåtid
yaqra3a
يَقرَعَ
han - subjunktiv
yaqra3
يَقرَع
han - jussiv
hon
taqra3u
تَقرَعُ
hon - nutid
qara3at
قَرَعَت
hon - dåtid
taqra3a
تَقرَعَ
hon - subjunktiv
taqra3
تَقرَع
hon - jussiv
vi
naqra3u
نَقرَعُ
vi - nutid
qara3naa
قَرَعنَا
vi - dåtid
naqra3a
نَقرَعَ
vi - subjunktiv
naqra3
نَقرَع
vi - jussiv
ni (m)
taqra3uuna
تَقرَعُونَ
ni (m) - nutid
qara3tum
قَرَعتُم
ni (m) - dåtid
taqra3uu
تَقرَعُوا
ni (m) - subjunktiv
taqra3uu
تَقرَعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taqra3na
تَقرَعنَ
ni (f) - nutid
qara3tunna
قَرَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
taqra3na
تَقرَعنَ
ni (f) - subjunktiv
taqra3na
تَقرَعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaqra3uuna
يَقرَعُونَ
de (m) - nutid
qara3uu
قَرَعُوا
de (m) - dåtid
yaqra3uu
يَقرَعُوا
de (m) - subjunktiv
yaqra3uu
يَقرَعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaqra3na
يَقرَعنَ
de (f) - nutid
qara3na
قَرَعنَ
de (f) - dåtid
yaqra3na
يَقرَعنَ
de (f) - subjunktiv
yaqra3na
يَقرَعنَ
de (f) - jussiv
ni två
taqra3aani
تَقرَعَانِ
ni två - nutid
qara3tumaa
قَرَعتُمَا
ni två - dåtid
taqra3aa
تَقرَعَا
ni två - subjunktiv
taqra3aa
تَقرَعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaqra3aani
يَقرَعَانِ
de två (m) - nutid
qara3aa
قَرَعَا
de två (m) - dåtid
yaqra3aa
يَقرَعَا
de två (m) - subjunktiv
yaqra3aa
يَقرَعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taqra3aani
تَقرَعَانِ
de två (f) - nutid
qara3ataa
قَرَعَتَا
de två (f) - dåtid
taqra3aa
تَقرَعَا
de två (f) - subjunktiv
taqra3aa
تَقرَعَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'iqra3
إِقرَع
du (m) - imperativ
du (f)
'iqra3ii
إِقرَعِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'iqra3aa
إِقرَعَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'iqra3uu
إِقرَعُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'iqra3na
إِقرَعنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.