Böjningsformer av verbet 'att anklaga, skälla, straffa'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqarri3u
أُقَرِّعُ
jag - nutid
qarra3tu
قَرَّعتُ
jag - dåtid
'uqarri3
أُقَرِّع
jag - subjunktiv
'uqarri3
أُقَرِّع
jag - jussiv
du (m)
tuqarri3u
تُقَرِّعُ
du (m) - nutid
qarra3ta
قَرَّعتَ
du (m) - dåtid
tuqarri3
تُقَرِّع
du (m) - subjunktiv
tuqarri3
تُقَرِّع
du (m) - jussiv
du (f)
tuqarri3iina
تُقَرِّعِينَ
du (f) - nutid
qarra3ti
قَرَّعتِ
du (f) - dåtid
tuqarri3ii
تُقَرِّعِي
du (f) - subjunktiv
tuqarri3ii
تُقَرِّعِي
du (f) - jussiv
han
yuqarri3u
يُقَرِّعُ
han - nutid
qarra3a
قَرَّعَ
han - dåtid
yuqarri3
يُقَرِّع
han - subjunktiv
yuqarri3
يُقَرِّع
han - jussiv
hon
tuqarri3u
تُقَرِّعُ
hon - nutid
qarra3at
قَرَّعَت
hon - dåtid
tuqarri3
تُقَرِّع
hon - subjunktiv
tuqarri3
تُقَرِّع
hon - jussiv
vi
nuqarri3u
نُقَرِّعُ
vi - nutid
qarra3naa
قَرَّعنَا
vi - dåtid
nuqarri3
نُقَرِّع
vi - subjunktiv
nuqarri3
نُقَرِّع
vi - jussiv
ni (m)
tuqarri3uuna
تُقَرِّعُونَ
ni (m) - nutid
qarra3tum
قَرَّعتُم
ni (m) - dåtid
tuqarri3uu
تُقَرِّعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqarri3uu
تُقَرِّعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqarri3na
تُقَرِّعنَ
ni (f) - nutid
qarra3tunna
قَرَّعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqarri3na
تُقَرِّعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqarri3na
تُقَرِّعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqarri3uuna
يُقَرِّعُونَ
de (m) - nutid
qarra3uu
قَرَّعُوا
de (m) - dåtid
yuqarri3uu
يُقَرِّعُوا
de (m) - subjunktiv
yuqarri3uu
يُقَرِّعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqarri3na
يُقَرِّعنَ
de (f) - nutid
qarra3na
قَرَّعنَ
de (f) - dåtid
yuqarri3na
يُقَرِّعنَ
de (f) - subjunktiv
yuqarri3na
يُقَرِّعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqarri3aani
تُقَرِّعَانِ
ni två - nutid
qarra3tumaa
قَرَّعتُمَا
ni två - dåtid
tuqarri3aa
تُقَرِّعَا
ni två - subjunktiv
tuqarri3aa
تُقَرِّعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqarri3aani
يُقَرِّعَانِ
de två (m) - nutid
qarra3aa
قَرَّعَا
de två (m) - dåtid
yuqarri3aa
يُقَرِّعَا
de två (m) - subjunktiv
yuqarri3aa
يُقَرِّعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqarri3aani
تُقَرِّعَانِ
de två (f) - nutid
qarra3ataa
قَرَّعَتَا
de två (f) - dåtid
tuqarri3aa
تُقَرِّعَا
de två (f) - subjunktiv
tuqarri3aa
تُقَرِّعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.