Böjningsformer av verbet 'att stärka, stödja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uda33imu
أُدَعِّمُ
jag - nutid
da33amtu
دَعَّمتُ
jag - dåtid
'uda33im
أُدَعِّم
jag - subjunktiv
'uda33im
أُدَعِّم
jag - jussiv
du (m)
tuda33imu
تُدَعِّمُ
du (m) - nutid
da33amta
دَعَّمتَ
du (m) - dåtid
tuda33im
تُدَعِّم
du (m) - subjunktiv
tuda33im
تُدَعِّم
du (m) - jussiv
du (f)
tuda33imiina
تُدَعِّمِينَ
du (f) - nutid
da33amti
دَعَّمتِ
du (f) - dåtid
tuda33imii
تُدَعِّمِي
du (f) - subjunktiv
tuda33imii
تُدَعِّمِي
du (f) - jussiv
han
yuda33imu
يُدَعِّمُ
han - nutid
da33ama
دَعَّمَ
han - dåtid
yuda33im
يُدَعِّم
han - subjunktiv
yuda33im
يُدَعِّم
han - jussiv
hon
tuda33imu
تُدَعِّمُ
hon - nutid
da33amat
دَعَّمَت
hon - dåtid
tuda33im
تُدَعِّم
hon - subjunktiv
tuda33im
تُدَعِّم
hon - jussiv
vi
nuda33imu
نُدَعِّمُ
vi - nutid
da33amnaa
دَعَّمنَا
vi - dåtid
nuda33im
نُدَعِّم
vi - subjunktiv
nuda33im
نُدَعِّم
vi - jussiv
ni (m)
tuda33imuuna
تُدَعِّمُونَ
ni (m) - nutid
da33amtum
دَعَّمتُم
ni (m) - dåtid
tuda33imuu
تُدَعِّمُوا
ni (m) - subjunktiv
tuda33imuu
تُدَعِّمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuda33imna
تُدَعِّمنَ
ni (f) - nutid
da33amtunna
دَعَّمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuda33imna
تُدَعِّمنَ
ni (f) - subjunktiv
tuda33imna
تُدَعِّمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuda33imuuna
يُدَعِّمُونَ
de (m) - nutid
da33amuu
دَعَّمُوا
de (m) - dåtid
yuda33imuu
يُدَعِّمُوا
de (m) - subjunktiv
yuda33imuu
يُدَعِّمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuda33imna
يُدَعِّمنَ
de (f) - nutid
da33amna
دَعَّمنَ
de (f) - dåtid
yuda33imna
يُدَعِّمنَ
de (f) - subjunktiv
yuda33imna
يُدَعِّمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuda33imaani
تُدَعِّمَانِ
ni två - nutid
da33amtumaa
دَعَّمتُمَا
ni två - dåtid
tuda33imaa
تُدَعِّمَا
ni två - subjunktiv
tuda33imaa
تُدَعِّمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuda33imaani
يُدَعِّمَانِ
de två (m) - nutid
da33amaa
دَعَّمَا
de två (m) - dåtid
yuda33imaa
يُدَعِّمَا
de två (m) - subjunktiv
yuda33imaa
يُدَعِّمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuda33imaani
تُدَعِّمَانِ
de två (f) - nutid
da33amataa
دَعَّمَتَا
de två (f) - dåtid
tuda33imaa
تُدَعِّمَا
de två (f) - subjunktiv
tuda33imaa
تُدَعِّمَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.