Böjningsformer av verbet 'att hjälpa, stödja'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'ad3amu
أَدعَمُ
jag - nutid
da3amtu
دَعَمتُ
jag - dåtid
'ad3ama
أَدعَمَ
jag - subjunktiv
'ad3am
أَدعَم
jag - jussiv
du (m)
tad3amu
تَدعَمُ
du (m) - nutid
da3amta
دَعَمتَ
du (m) - dåtid
tad3ama
تَدعَمَ
du (m) - subjunktiv
tad3am
تَدعَم
du (m) - jussiv
du (f)
tad3amiina
تَدعَمِينَ
du (f) - nutid
da3amti
دَعَمتِ
du (f) - dåtid
tad3amii
تَدعَمِي
du (f) - subjunktiv
tad3amii
تَدعَمِي
du (f) - jussiv
han
yad3amu
يَدعَمُ
han - nutid
da3ama
دَعَمَ
han - dåtid
yad3ama
يَدعَمَ
han - subjunktiv
yad3am
يَدعَم
han - jussiv
hon
tad3amu
تَدعَمُ
hon - nutid
da3amat
دَعَمَت
hon - dåtid
tad3ama
تَدعَمَ
hon - subjunktiv
tad3am
تَدعَم
hon - jussiv
vi
nad3amu
نَدعَمُ
vi - nutid
da3amnaa
دَعَمنَا
vi - dåtid
nad3ama
نَدعَمَ
vi - subjunktiv
nad3am
نَدعَم
vi - jussiv
ni (m)
tad3amuuna
تَدعَمُونَ
ni (m) - nutid
da3amtum
دَعَمتُم
ni (m) - dåtid
tad3amuu
تَدعَمُوا
ni (m) - subjunktiv
tad3amuu
تَدعَمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tad3amna
تَدعَمنَ
ni (f) - nutid
da3amtunna
دَعَمتُنَّ
ni (f) - dåtid
tad3amna
تَدعَمنَ
ni (f) - subjunktiv
tad3amna
تَدعَمنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yad3amuuna
يَدعَمُونَ
de (m) - nutid
da3amuu
دَعَمُوا
de (m) - dåtid
yad3amuu
يَدعَمُوا
de (m) - subjunktiv
yad3amuu
يَدعَمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yad3amna
يَدعَمنَ
de (f) - nutid
da3amna
دَعَمنَ
de (f) - dåtid
yad3amna
يَدعَمنَ
de (f) - subjunktiv
yad3amna
يَدعَمنَ
de (f) - jussiv
ni två
tad3amaani
تَدعَمَانِ
ni två - nutid
da3amtumaa
دَعَمتُمَا
ni två - dåtid
tad3amaa
تَدعَمَا
ni två - subjunktiv
tad3amaa
تَدعَمَا
ni två - jussiv
de två (m)
yad3amaani
يَدعَمَانِ
de två (m) - nutid
da3amaa
دَعَمَا
de två (m) - dåtid
yad3amaa
يَدعَمَا
de två (m) - subjunktiv
yad3amaa
يَدعَمَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tad3amaani
تَدعَمَانِ
de två (f) - nutid
da3amataa
دَعَمَتَا
de två (f) - dåtid
tad3amaa
تَدعَمَا
de två (f) - subjunktiv
tad3amaa
تَدعَمَا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'id3am
إِدعَم
du (m) - imperativ
du (f)
'id3amii
إِدعَمِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'id3amaa
إِدعَمَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'id3amuu
إِدعَمُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'id3amna
إِدعَمنَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.