Böjningsformer av verbet 'att växa, öka'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'anmuu
أَنمُو
jag - nutid
namawtu
نَمَوتُ
jag - dåtid
'anmua
أَنمَُ
jag - subjunktiv
'anmu
أَنمُ
jag - jussiv
du (m)
tanmuu
تَنمُو
du (m) - nutid
namawta
نَمَوتَ
du (m) - dåtid
tanmua
تَنمَُ
du (m) - subjunktiv
tanmu
تَنمُ
du (m) - jussiv
du (f)
tanmiina
تَنمِينَ
du (f) - nutid
namawti
نَمَوتِ
du (f) - dåtid
tanmii
تَنمِي
du (f) - subjunktiv
tanmii
تَنمِي
du (f) - jussiv
han
yanmuu
يَنمُو
han - nutid
namaa
نَمَا
han - dåtid
yanmua
يَنمَُ
han - subjunktiv
yanmu
يَنمُ
han - jussiv
hon
tanmuu
تَنمُو
hon - nutid
namat
نَمَت
hon - dåtid
tanmua
تَنمَُ
hon - subjunktiv
tanmu
تَنمُ
hon - jussiv
vi
nanmuu
نَنمُو
vi - nutid
namawnaa
نَمَونَا
vi - dåtid
nanmua
نَنمَُ
vi - subjunktiv
nanmu
نَنمُ
vi - jussiv
ni (m)
tanmuuna
تَنمُونَ
ni (m) - nutid
namawtum
نَمَوتُم
ni (m) - dåtid
tanmuu
تَنمُوا
ni (m) - subjunktiv
tanmuu
تَنمُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tanmuuna
تَنمُونَ
ni (f) - nutid
namawtunna
نَمَوتُنَّ
ni (f) - dåtid
tanmuuna
تَنمُونَ
ni (f) - subjunktiv
tanmuuna
تَنمُونَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yanmuuna
يَنمُونَ
de (m) - nutid
namauu
نَمَُوا
de (m) - dåtid
yanmuu
يَنمُوا
de (m) - subjunktiv
yanmuu
يَنمُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yanmuuna
يَنمُونَ
de (f) - nutid
namawna
نَمَونَ
de (f) - dåtid
yanmuuna
يَنمُونَ
de (f) - subjunktiv
yanmuuna
يَنمُونَ
de (f) - jussiv
ni två
tanmuwaani
تَنمُوَانِ
ni två - nutid
namawtumaa
نَمَوتُمَا
ni två - dåtid
tanmuaa
تَنمَُا
ni två - subjunktiv
tanmuaa
تَنمَُا
ni två - jussiv
de två (m)
yanmuwaani
يَنمُوَانِ
de två (m) - nutid
namawaa
نَمَوَا
de två (m) - dåtid
yanmuaa
يَنمَُا
de två (m) - subjunktiv
yanmuaa
يَنمَُا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tanmuwaani
تَنمُوَانِ
de två (f) - nutid
namawataa
نَمَوَتَا
de två (f) - dåtid
tanmuaa
تَنمَُا
de två (f) - subjunktiv
tanmuaa
تَنمَُا
de två (f) - jussiv
Imperativ
du (m)
'unmu
أُنمُ
du (m) - imperativ
du (f)
'unmii
أُنمِي
du (f) - imperativ
du (dual)
'unmuwaa
أُنمُوَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
'unmuu
أُنمُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
'unmuuna
أُنمُونَ
ni (f) - imperativ
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.