Böjningsformer av verbet 'att dyka'


nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'aghuuSu
أَغُوصُ
jag - nutid
ghuStu
غُصتُ
jag - dåtid
'aghuSa
أَغُصَ
jag - subjunktiv
'aghuS
أَغُص
jag - jussiv
du (m)
taghuuSu
تَغُوصُ
du (m) - nutid
ghuSta
غُصتَ
du (m) - dåtid
taghuSa
تَغُصَ
du (m) - subjunktiv
taghuS
تَغُص
du (m) - jussiv
du (f)
taghuuSiina
تَغُوصِينَ
du (f) - nutid
ghuSti
غُصتِ
du (f) - dåtid
taghuuSii
تَغُوصِي
du (f) - subjunktiv
taghuuSii
تَغُوصِي
du (f) - jussiv
han
yaghuuSu
يَغُوصُ
han - nutid
ghaaSa
غَاصَ
han - dåtid
yaghuSa
يَغُصَ
han - subjunktiv
yaghuS
يَغُص
han - jussiv
hon
taghuuSu
تَغُوصُ
hon - nutid
ghaaSat
غَاصَت
hon - dåtid
taghuSa
تَغُصَ
hon - subjunktiv
taghuS
تَغُص
hon - jussiv
vi
naghuuSu
نَغُوصُ
vi - nutid
ghuSnaa
غُصنَا
vi - dåtid
naghuSa
نَغُصَ
vi - subjunktiv
naghuS
نَغُص
vi - jussiv
ni (m)
taghuuSuuna
تَغُوصُونَ
ni (m) - nutid
ghuStum
غُصتُم
ni (m) - dåtid
taghuuSuu
تَغُوصُوا
ni (m) - subjunktiv
taghuuSuu
تَغُوصُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
taghuSna
تَغُصنَ
ni (f) - nutid
ghuStunna
غُصتُنَّ
ni (f) - dåtid
taghuSna
تَغُصنَ
ni (f) - subjunktiv
taghuSna
تَغُصنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yaghuuSuuna
يَغُوصُونَ
de (m) - nutid
ghaaSuu
غَاصُوا
de (m) - dåtid
yaghuuSuu
يَغُوصُوا
de (m) - subjunktiv
yaghuuSuu
يَغُوصُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yaghuSna
يَغُصنَ
de (f) - nutid
ghuSna
غُصنَ
de (f) - dåtid
yaghuSna
يَغُصنَ
de (f) - subjunktiv
yaghuSna
يَغُصنَ
de (f) - jussiv
ni två
taghuuSaani
تَغُوصَانِ
ni två - nutid
ghuStumaa
غُصتُمَا
ni två - dåtid
taghuSaa
تَغُصَا
ni två - subjunktiv
taghuSaa
تَغُصَا
ni två - jussiv
de två (m)
yaghuuSaani
يَغُوصَانِ
de två (m) - nutid
ghuSaa
غُصَا
de två (m) - dåtid
yaghuSaa
يَغُصَا
de två (m) - subjunktiv
yaghuSaa
يَغُصَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
taghuuSaani
تَغُوصَانِ
de två (f) - nutid
ghuSataa
غُصَتَا
de två (f) - dåtid
taghuSaa
تَغُصَا
de två (f) - subjunktiv
taghuSaa
تَغُصَا
de två (f) - jussiv

Imperativ

du (m)
ghuS
غُص
du (m) - imperativ
du (f)
ghuuSii
غُوصِي
du (f) - imperativ
du (dual)
ghuuSaa
غُوصَا
du (dual) - imperativ
ni (m)
ghuuSuu
غُوصُوا
ni (m) - imperativ
ni (f)
ghuSna
غُصنَ
ni (f) - imperativ

Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.

Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.

Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.

Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.

Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.

Imperativ används vid uppmaningar.