Böjningsformer av verbet 'att övertyga'
nutid
dåtid
subjunktiv
jussiv
jag
'uqni3u
أُقنِعُ
jag - nutid
'aqna3tu
أَقنَعتُ
jag - dåtid
'uqni3
أُقنِع
jag - subjunktiv
'uqni3
أُقنِع
jag - jussiv
du (m)
tuqni3u
تُقنِعُ
du (m) - nutid
'aqna3ta
أَقنَعتَ
du (m) - dåtid
tuqni3
تُقنِع
du (m) - subjunktiv
tuqni3
تُقنِع
du (m) - jussiv
du (f)
tuqni3iina
تُقنِعِينَ
du (f) - nutid
'aqna3ti
أَقنَعتِ
du (f) - dåtid
tuqni3ii
تُقنِعِي
du (f) - subjunktiv
tuqni3ii
تُقنِعِي
du (f) - jussiv
han
yuqni3u
يُقنِعُ
han - nutid
'aqna3a
أَقنَعَ
han - dåtid
yuqni3
يُقنِع
han - subjunktiv
yuqni3
يُقنِع
han - jussiv
hon
tuqni3u
تُقنِعُ
hon - nutid
'aqna3at
أَقنَعَت
hon - dåtid
tuqni3
تُقنِع
hon - subjunktiv
tuqni3
تُقنِع
hon - jussiv
vi
nuqni3u
نُقنِعُ
vi - nutid
'aqna3naa
أَقنَعنَا
vi - dåtid
nuqni3
نُقنِع
vi - subjunktiv
nuqni3
نُقنِع
vi - jussiv
ni (m)
tuqni3uuna
تُقنِعُونَ
ni (m) - nutid
'aqna3tum
أَقنَعتُم
ni (m) - dåtid
tuqni3uu
تُقنِعُوا
ni (m) - subjunktiv
tuqni3uu
تُقنِعُوا
ni (m) - jussiv
ni (f)
tuqni3na
تُقنِعنَ
ni (f) - nutid
'aqna3tunna
أَقنَعتُنَّ
ni (f) - dåtid
tuqni3na
تُقنِعنَ
ni (f) - subjunktiv
tuqni3na
تُقنِعنَ
ni (f) - jussiv
de (m)
yuqni3uuna
يُقنِعُونَ
de (m) - nutid
'aqna3uu
أَقنَعُوا
de (m) - dåtid
yuqni3uu
يُقنِعُوا
de (m) - subjunktiv
yuqni3uu
يُقنِعُوا
de (m) - jussiv
de (f)
yuqni3na
يُقنِعنَ
de (f) - nutid
'aqna3na
أَقنَعنَ
de (f) - dåtid
yuqni3na
يُقنِعنَ
de (f) - subjunktiv
yuqni3na
يُقنِعنَ
de (f) - jussiv
ni två
tuqni3aani
تُقنِعَانِ
ni två - nutid
'aqna3tumaa
أَقنَعتُمَا
ni två - dåtid
tuqni3aa
تُقنِعَا
ni två - subjunktiv
tuqni3aa
تُقنِعَا
ni två - jussiv
de två (m)
yuqni3aani
يُقنِعَانِ
de två (m) - nutid
'aqna3aa
أَقنَعَا
de två (m) - dåtid
yuqni3aa
يُقنِعَا
de två (m) - subjunktiv
yuqni3aa
يُقنِعَا
de två (m) - jussiv
de två (f)
tuqni3aani
تُقنِعَانِ
de två (f) - nutid
'aqna3ataa
أَقنَعَتَا
de två (f) - dåtid
tuqni3aa
تُقنِعَا
de två (f) - subjunktiv
tuqni3aa
تُقنِعَا
de två (f) - jussiv
Verb i dåtid böjs genom att slutet ändras.
Verb i nutid böjs genom att både början och slutet av ordet ändras.
Den vanligaste nutidsformen är imperfekt indikativ, den kallas jag bara nutid i tabellen ovan.
Subjunktiv (som även kallas imperfekt subjunkiv) används efter subjunktivpartiklarna att och kommer inte att.
Jussiv (som även kallas imperfekt jussiv) används bland annat efter partikeln lam för att negera dåtid.
Imperativ används vid uppmaningar.